Det bränns mer ju närmare elden man kommer

Av - Jimmy Åkesson -

Vi har kommit till den där årstiden när solen oftare lyser med sin frånvaro och när mörkret lagt sig över dagen kryper kylan närmare in. Precis där och precis nu ska ett svenskt herrlandslag i fotboll playoff-spela sig mot ytterligare ett världsmästerskap.
 

Etiketter: jimmy åkesson

November. En månad som antingen andas lättnad och framtid eller tyngd och becksvart mörker. Det finns såklart någonting däremellan också men när det kommer till utslagning så är allting precis så där svart och vitt som fotboll både sällan och ofta är. Om en vecka vet vi om det är ett ljust eller mörkt sken över Friends Arena och det svenska fotbollförbundet.
 
När lottningen avslöjade att det blev Italien som 2x90 minuter skulle stå i vägen för ett VM-slutspel drogs det en kollektiv suck. Mardrömsmotstånd eller inte – Italien var det lag som egentligen ingen ville ha som motstånd. Italien som inte missat ett VM-slutspel sedan 1958 och som på något sätt alltid hittar en väg att nå dit. Det är liksom så det fungerar.
 
Italien är inte längre vad Italien en gång var. De notoriska stjärnorna som erövrade världen i sina klubblag har blivit lite mindre. Lite färre. Det är två kollektiv som kommer att stångas mot varandra. I ena ringhörnan ett landslag som spelar med hjärtat utanpå det italienska emblemet och som står som favoriter – i den andra en underdog som ska fälla en gigant med ett svenskt jävlar anamma. En inställning som måste klicka till 100% i både Solna och Milano. Den attityd och det flytet som gav en poäng hemma mot Nederländerna och ett Ola Toivonen-avgörande mot Frankrike. Den som saknades mot Bulgarien borta. Rädslan över rädslan? Att Sverige spelar sådär försiktigt och ängsligt som de gjorde i den avslutande gruppspelsmatchen på Amsterdam Arena.

Det krävs att Emil Forsbergs fötter kommer igång från start. Det krävs att Andreas Granqvists och Victor Nilsson Lindelöfs huvuden och uppspel sitter rätt. Det krävs ett kopiöst slitande av Ola Toivonen och Marcus Berg mot en disciplinerad italiensk försvarslinje där sista utposten gjorde sitt första seniorlandskamp för 20 år sedan. En hel del talar för att ett eventuellt mästerskap 2018 blir hans avslutningstillställning.
 
Biljettsystemet kraschade när nationalarenan skulle säljas ut och de tusen plåtarna som släpptes i efterhand försvann direkt. Framgång föder intresse och den fusionen ligger alldeles rätt i tiden. För ett år sedan var allting nytt, fräscht och roligt efter en tid med precis tvärtom. Men det är ju så det brukar vara. Ibland behövs någonting annorlunda för att ruska av sig rutinerna och sedvanligheten. Nu är vi mitt uppe i en italiensk temavecka där vi sannolikt kommer slitas mellan hopp och förtvivlan. Ena stunden den bubblande känslan av att Italien inte är övermäktiga och att ett bra resultat i första matchen kan bana väg för en rysk fotbollsfest. Andra stunden en cynisk misstro och påminnelser om sex VM-guld och en skimrande historisk fotbollsnation.
 
Det bränns mer desto närmare elden man kommer och om ett par dagar kommer 50.000 åskådare i Solna backa upp sitt landslag. Supportrarna kommer drömma, det är så fotboll fungerar. Det är dags för rond ett och när gonggongen ringer så finns det inte någon återvändo. Sverige måste göra det Sverige är bra på och nog kommer det att bulta innanför tröjorna – för Sverige har egentligen allting att vinna. Italien har egentligen allting att förlora. De sydeuropeiska fotbollsromantikerna räknar kallt med att deras manskap ska besegra ett Zlatan-löst motstånd och snacket om att de är rädda för Sverige känns mer som en ursäkt för rädslan att förlora en VM-plats.
 
Vi dukar upp fredagstacosen, kränger på oss blåställen och letar upp vikingahjälmarna. Det där novembermörkret som faller kan bli ett ljus, ett hopp och en förväntan över en fotbollsfest på andra sidan årsskiftet. Om en vecka har vi facit i hand. Till dess inhalerar vi energi och vrålar oss hesa som stöd till en fotbollsnation som ska vinna ett andra raka mästerskapskval och skicka fotbollsdrömmarna några hundra mil österut.
 
/Jimmy Åkesson

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln