Vad vi kan lära av tidernas mest populära damfotbollslag

Damfotboll hade inte direkt varit på tapeten dessförinnan, men i och med de inställda matcherna i the Football League, då männen kallades in i krig, fick man sin chans. Folk gick man ur huse för att se damerna spela. Det som började som ett litet välgörenhetsprojekt blev snabbt något mycket större. Folk vallfärdade för att få se dem spela och de vann snabbt respekt för sin skicklighet.

Sakta men säkert började fler lag att bildas i olika ammunitionsfabriker och plötsligt blev matcherna mer och mer professionella och Muntionettes’ Cup skapades i augusti 1917, med Dick, Kerr Ladies FC som det stora dragplåstret.

På juldagen 1917 besegrade de Arundel Coulthard Factory med 4-0 framför ögonen på 10 000 entusiastiska åskådare. Tre år senare, på Boxing Day år 1920 spelade de inför hela 53 000 åskådare mot St Helen’s Ladies på Evertons Goodison Park. Dessutom fick runt 14 000 personer till vända hem, då de helt enkelt inte fick plats på arenan.

De var dock inte helt okontroversiella, minst sagt. En Dr Mary Scharlieb beskrev fotboll som ”den mest opassande sporten och alldeles för tuff för en kvinnas fysiska förmåga”. Den 5 december 1921 bestämde sig så FA för att förbjuda all damfotboll på arenor tillhörande lag i Football League. ”Spelet fotboll är opassande för kvinnor och ska inte uppmuntras”, löd motiveringen. Vissa hävdar än i dag att beslutet inte alls handlade om att kvinnorna skulle skada sig, utan snarare en rädsla för att deras fotbollsutövande skulle ha negativa effekter för intresset för herrfotbollen.

Men förbudet stoppade inte Dick, Kerr. De bytte namn till Preston Ladies FC år 1926 och vägrade ge upp sin passion. De bjöds in att spela på andra arenor och när de till slut lades ned år 1965 hade de spelat totalt 828 matcher och vunnit 758, kryssat 46 och bara förlorat 25.  De lyckades dessutom samla in över 180 000 pund till välgörenhet. Vilket i dag motsvarar 10 miljoner pund, alltså runt 104 miljoner kronor.

Bland annat hann man med en turné i USA och Kanada. I USA spelade man också mot herrlag, till exempel de nationella mästarna Paterson FC som hade ordentliga bekymmer att besegra dem.
 
Den stora frågan är förstås vad som hade hänt om FA aldrig hade drivit igenom sitt förbud, utan i stället skapat förutsättningar för damfotbollen att blomstra ytterligare.

Det är också en historia som lär oss att damerna verkligen fick kämpa för sitt fotbollsspelande, men också att det fanns ett stort intresse att gå och titta på hos gemene man. Något som nästan helt glömts bort.

Det vi också lär oss är att motståndet oftast finns inom idrotten själv, alltså hos nationsförbund och andra övergripande, ansvariga organ. Varken SvFF, UEFA eller FIFA har varit några mästare när det kommer till att promota damfotbollen.

Så finns det ett intresse för damfotbollen? Ja, inte kan väl 70 584 åskådare i OS-finalen 2012 på Wembley ha fel? Eller? Den är på stark frammarsch i flera nationer och Sverige, som alltid ansett sig som en föregångare, är på väg att halka efter rejält. Något Dick Kerr Ladies FC kanske vi inte kan åstadkomma, men med rätt medel, marknadsföring och tajming så är allt möjligt.
 
Här kan du läsa allt om Dick Kerr Ladies FC , på deras minnessida:
http://www.dickkerrladies.com

/Nils Montan-Lund