Blågula drömmar

När SVT 2013 riggade upp kamerorna vid det som då hette Elitlägret i Halmstad för att följa F97-tjejerna var Johanna Rytting Kaneryd en av de talanger som public service-publiken fick möta. Hon som 15-åring lämnade tryggheten i Kolsva för att satsa på fotbollen i ett Tyresö som sedermera visade sig vara ett ekonomiskt luftslott. Men det är inte det som det här ska handla om. Tyresö och Stockholm var bara ett avstamp. Rytting Kaneryd är bara 20 år – men det känns som hon varit med i en evighet.
 
Det började ju i den där serien för fyra år sedan. Resan och drömmarna – hängivenheten att dra på sig landslagströjan. Där och då fanns förhoppningarna om att gå hela vägen. Så kom en knäskada, ett helt år av rehab och ett hack i en utvecklingskurva som pekade uppåt. Kanske är det just en sådan motgång som bygger styrka. Kanske är det också den inställningen som låg grund till en fjolårssäsong med starter i samtliga matcher för Djurgården i Damallsvenskan trots att försäsongen stoppades upp av skador.
 
Att komma till ett stjärnspäckat Tyresö som tonåring för att sedan se klubben trilla över en ekonomisk brant kan säkert fälla vilken spelare som helst. En osäkerhet och en ilska över en misskött klubb. Rytting Kaneryd tog omvägen via Älta och Elitettan efter sejouren i Sveriges högstaliga innan hon bytte Älta IP mot Stockholms Stadion. Välförtjänt att spela i Damallsvenskan? Precis lika välförtjänt som att hon finns med i VM-kval-truppen som åker till Kroatien andra halvan av september.
 
För hon har tagit den långa vägen på kort tid. Efter explosionen som årets genombrott och mål i U23-VM 2016 har hon startat alla seriematcher i ett Djurgården som jagar tredjeplatsen i tabellen. En meritlista signerad med  5 U17-, 11 U19- och 5 U21-landskamper kan redan i höst plussas på med en blågul seniormatch. Det värmer.
 
Gerhardssons 23-mannatrupp är modig, ny och väldigt intressant. Det är förvisso bara tre stycken spelare som inte gjort någon A-landskamp. Men det finns någonting i allt det här nya som väcker en känsla av framtidstro. Att det finns någonting efter generationen som huserat under 2010-talet. En start för nya spelare att kliva fram. En möjlighet att skriva nya svenska historier om medaljer och framgång.
 
Johanna Rytting Kaneryd är en av dem som får chansen när ett nytt landslag ska formas. När hon blev uttagen till det första landslagslägret på Bosön fanns det en dröm att gå hela vägen. Snart har hon gjort det också. För det är väl så. Den som krigar på mest får till slut sina resultat. Den som kliver över flest hinder är den som känner sig stoltast när det är övervunnet. När hon valde att byta en ort med drygt 2000 invånare till den svenska huvudstaden var siktet inställt på att en dag nå damlandslaget. Det var trots allt inte så längesen.
 
Från Blågula drömmar till en blågul dröm – från Elitläger till Arena Lviv. För Djurgårdens nummer 20 är det bara början på någonting nytt. På någonting som kan bli hur häftigt som helst. Vi börjar där så får vi se hur långt det når. Magkänslan? Långt. Väldigt långt. Det som krävs för att lyckas, den mentaliteten är det inget fel på. Växla upp och kör. Det kommer gå galant.
 
/ Jimmy Åkesson