Låt oss drömma – åtminstone fram till helgen

Spelarna verkar avslappnade trots det stundande allvaret. Samtidigt är man medvetna om att man har allt att vinna. En i princip fullsatt Nationalarena kommer koka på fredag och jag önskar att jag kunde vara på plats. En natt i polen hindrar mig och mitt stora mål är nu att hitta en bar med TV i Gdansk som väljer att visa Sverige - Frankrike. Alla tips är mer än välkomna.
 
Precis som jag skrivit många veckor förut har det nya landslaget lyckats skapa en hype omkring sig som inte funnits på länge. Det finns en framtidstro som inte ens Zlatan Ibrahimovic lyckades frambringa. Efter förra årets EM-slutspel var tongångarna låga och Zlatans avsked sågs som domedagen. Att vi dessutom hamnat i en VM-kvalgrupp med Frankrike, Holland och Bulgarien gjorde inte saken bättre. De flesta av oss räknade nog med några svala mellanår och missade mästerskap.
 
Genombrotten har dock följt varandra och landslagsavbrotten har, åtminstone för mig, istället för tråkiga inslag blivit den typ av vitamininjektion som jag längtat efter sedan jag började följa landslaget som supporter. Det är klart vi är nederlagstippade mot Frankrike, men att ta poäng eller till och med vinna matchen är ingen omöjlighet.
 
Det finns få saker i fotbollslivet som är bättre än somrar med mästerskap. Trots att arrangörsländerna de kommande världsmästerskapen kanske inte är särskilt lockande att besöka men de kommer spelas. Är Sverige med så hoppas jag att vi samlas på gator och torg och sjunger för ”Gulo-Gulo”.
 
På tal om Polen så är min höjdpunkt för sommaren bara en dryg vecka bort. U21-landslagets EM-slutspel väcker glada minnen från både 2009 och 2015. De tydligaste bilderna är från semifinalen mot England där Sverige kom tillbaka från ett 3-0–underläge på Gamla Ullevi. Marcus Berg och Ola Toivonen var framtiden som skulle komma in i A-landslaget och ta över efter Zlatan. Nu är vi där och trots en del kritik har det sett bra ut i kvalet.
 
Från U21-guldet 2015 minns jag finalen allra bäst. Tillsammans med goda vänner satt jag på en lokal sportbar och följde den klassiska matchen. Stämningen när Carlgren räddade den sista straffen går knappt att beskriva. Ölglas flög i luften, människor hoppade på borden och höll på att slå ihjäl sig. Efter vinsten tog vi sikte på närmast belägna fontän och klädsimmade ett par timmar. Iskallt, men någonting jag gladeligen skulle göra om igen.
 
Så från den kommande sommaren önskar jag mig tre poäng mot Frankrike och ett EM-guld från Polen. Det är där spelarna har sina mål och förväntningar så varför ska vi som supportrar ha lägre hopp.
 
Heja Sverige,
/Joakim Forsell