Fotboll i terrorns spår

Av Nils Montan-Lund

UEFA vek ned sig i terrorns spår och tvingade ett traumatiserat Borussia Dortmund att spela en kvartsfinal som ingen ville spela. En händelse som skakar en hel fotbollsvärld i dess grundvalar.
 

En knapp timme innan avspark kom beskedet: Tre bomber hade exploderat vid Borussia Dortmunds spelarbuss när den skulle lämna hotellet. Själv hade jag slagit mig ned framför datorn, redo att liverapportera stormötet mellan Juventus och Barcelona. Men plötsligt låg fokus någon helt annanstans.
 
Rapporterna från Tyskland trillade in i en rasande takt. Marc Bartra hade förts till sjukhus, med förmodat lindriga skador. Skärrade, chockade spelare och ledare hade eskorterats av tungt beväpnad polis. Arenan hade utrymts i stillhet. Ett brev hade hittats.
 
Vid sidan av de skakande händelserna erbjöd Dortmundfansen de rivaliserande lagets supportrar sovplatser hemma hos sig, så att de gemensamt kunde fylla Signal Iduna Park dagen därpå. En fantastiskt fin gest. Fotboll förbrödrar.
 
Dagen efter: Innehållet i brevet släpps och nu förstår vi att det rör sig om ett terrordåd. När den här texten skrivs är det den brottsrubriceringen den tyska polisen utgår ifrån. Ännu ett terrordåd har skakat Europa och den här gången har man slagit till mot en fotbollsförening. Varför gärningsmannen/gärningsmännen valt just Borussia Dortmund vet vi inte.

Men terrorns fula ansikte blir allt fegare, allt vidrigare. Nu hade någon/några fått för sig att skapa skräck genom att mörda ett fotbollslag.

Ett försök som misslyckades kapitalt. Jag är själaglad att ingen miste livet. Att alla kom hem till nära och kära. Marc Bartra fick till slut opereras för en fraktur på handleden. Det kunde ha slutat betydligt mer illa. Bussen var utrustad med pansarglas och det blev Borussia Dortmunds räddning. Annars hade dådet kunnat få en dödlig utgång.
 
Sen kom nästa slag: UEFA valde att genomföra matchen dagen därpå, trots att Dortmund vädjat om ytterligare tid att bearbeta det fasansfulla. Men nej, matchen skulle spelas till varje pris, på grund av det täta spelschemat. På grund av sålda biljetter. På grund av tv-produktion och andra intäkter. Spelarna och ledarna blev en bricka i ett fotbollsspel som aldrig skulle ha spelats.
 
Tränaren Tomas Tuchel efter matchen:
” Det känns som att man hanterat händelsen som att någon kastat ölburkar mot vår spelarbuss”.

Mittbacken Sokratis:
” Vi är inte djur, vi är människor. Vi har familjer och småbarn. Tisdagen var den värsta dagen i mitt liv och jag är glad över att jag är vid liv”.

En tredje, mittfältaren Matthias Ginter bekräftar att ingen i laget ville spela, egentligen.

Det var ett vansinnesbeslut. Det spelar ingen roll att det inte fanns någon hotbild. Att säkerheten var rigorös till bristningsgränsen. Det är med ren och skär avsmak jag konstaterar att de kommersiella krafterna alltså blivit så starka att vi inte kan ge en ung grupp människor tid att bearbeta en så traumatisk upplevelse, ett befarat terrordåd som skakat om dem i grunden.
 
Jag skäms å fotbollens vägnar. Man visade varken styrka eller handlingskraft mot terrorn. Det enda som visades upp var UEFA:s totala brist på empati för de människor som är själva förutsättningen för deras existens.

/Nils Montan-Lund

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln