Damfotboll på frammarsch 

Vi börjar med den globala sidan av myntet. Vår svenska liga har alltid hållit hög nivå och har kunnat klassas som en av de absolut bästa. Det har därför endast varit ett fåtal landslagsspelare som tillhört klubbar utanför vår liga. Det är dock på väg att förändras. Bara på knappa två år har ett fåtal blivit halva landslagstruppen. Ligorna är fler men framför allt: möjligheterna är fler.

Att snegla mot herrsidan är inte sunt i alla avseenden. Den business som pågår med korruption och att föreningar blir företag istället för klubbar är sällan vacker. Men i detta fall är det ofrånkomligt att det som sker är positivt. Ska vi kunna ta damfotbollen framåt måste världsspelare kunna leva på sin fotboll och få agera som de fullblodsproffs de är. Sedan att klubbarna numera heter Manchester City och inte Linköping - får vara priset. Detta är givetvis självklarheter.   

Att pengarna en dag skulle nå damfotbollen har varit givet, det har snarare varit en tidsfråga och var pengarna skulle komma ifrån. Väldigt många steg kommer att vandras och vi är precis i starten. Det har dock börjat röra på sig även närmare oss. Det som enligt mig är mer intressant. 

Personligen så avskyr jag uttrycken "damfotbollstränare" och "herrfotbollstränare". Tränare som specialiserar sig på ett kön som att det vore två olika sporter. Jag är inte dummare än att jag förstår att omständigheter gör att du ofta hamnar på någon av sidorna och endast jobbar där. Men du är ofta illa ute när sportens helhet förändras beroende på om du tränar damer eller herrar. Inte minst i utvecklingen. Detaljer och upplägg kan skilja beroende på fysiska förutsättningar - men att fotbollsspelares viktiga egenskaper skulle skilja sig kommer jag aldrig att köpa.

Tempot i damfotboll går långsammare. Vad är då viktigt? Till exempel presspelet. Möjligheterna att vinna boll på offensiv planhalva och spela en offensiv fotboll är stora. Med andra ord är läget samma som på herrsidan. De viktiga områdena är samma. Så grundläggande. 

Nu har det äntligen börjat hända saker. Pia Sundhage har gjort saker som få har gjort för damfotbollen, men Peter Gerhardsson blir en utmärkt ersättare på förbundskaptensposten. Starka meriter och en nyttig filosofi att lära ut. Att AIK, Djurgården och Hammarby nu är samma föreningar som herrsidan - är nödvändigt. Jag blir lycklig av att se AIK:s damlag inspireras av Rikard Norlings 3-5-2 som ligger i tiden. Fler förebilder tillkommer och kompetensen sprider sig. Precis som det ska vara. Återigen: så grundläggande men inga självklarheter.

Alla ni fotbollstränare arbetar med två saker. Fotboll och människor. Låt denna starka utveckling där vår sport blir mer enad, utvecklad och jämställd fortsätta. Det är viktigt på många plan.

/Marcus Lindén