Allsvenskan är vår

Av måndagskrönikör - Jimmy Åkesson

Fem månader. Spelare har flyttat, tränare har bytts ut, trupper har städats och under täcket av allt det där har det funnits en ljusglimt av en premiär. Nu har det tågats till skådeplatserna för första gången i år. Och som supportrarna har väntat.
 

Om fotbollen klassas som vår nationalsport så är allsvenskan vår klenod. Tusentals supportrar som unisont brister ut i ett ”äntligen” efter månader av tomma läktare och nedsläckta arenor. När säsongen 2016 avslutades var det en hel evighet till nästa match – en längtan till ett nytt år, till nya förhoppningar och drömmar. Nu är vi där. Efter försäsonger och cupmatcher – efter fysträningar och silly season-tider.
 
Välkommen tillbaka, Allsvenskan.
 
Det är ju så lätt att förälska sig i det som är nära och Kim Källströms citat har vevats otaliga gånger i sociala medier sedan han anslöt till Djurgården: "Allsvenskan är inte perfekt, men den är vår. Det är vår serie liksom och det kan ingen ta ifrån oss". Men det gör inte orden mindre sanna. Snarare tvärtom och ett leende om vad vi har.
 
Precis lika lätt är det att vända blickarna mot Kaknäs och Bosse Andersson som viftat med trollspöet och sett till att Allsvenskan 2017 är ett par profilstarka spelare rikare. Precis som det i Solna, på Söder eller på Kamratgården finns ytterligare spelare att hålla ögonen på. Efter ett antal svåra år så är det kanske naturligt att den svenska högstaligan är på uppgång – hypen som började när snön fortfarande föll ner över februarikvällarna har ökat i volym och när mars blivit april kan vi konstatera att premiärhelgen är över.
 
De allsvenska städerna börjar så sakteligen vakna ur sina vinderdvalor. Vissa städer vaknar på nytt av gammal vana – andra kliver upp för första gången på väldigt länge. Medan ”en nära fotbollsupplevelse” smattrar runt om i Sverige så är det ju faktiskt så att både Uppsala och Eskilstuna kommer att uppleva herrfotboll på den högsta svenska nivån 2017. Fler personer får chansen att förälska sig och fler personer får möjlighet att se det som många redan fastnat för.
 
Mycket handlar om känsla och engagemang. Hur supportrar lägger ner både tusentals kronor och hundratals timmar av sin lediga tid för att göra tifon, planera bortaresor och stötta sina lag med spelare som är deras hjältar. Det har växt och det har märkts och inte allt för sällan hyllas publiken. De är en del av Allsvenskan. De är en del av svensk fotboll. Det är därför det samlas en blågul vägg under mästerskap i Tjeckien och det där därför de sjunger i 90 minuter i en premiär på bortagräs. Lyckoruset vid en vinst och den förkrossande verkligheten vid en förlust. Det liksom smyger sig in i inför-rapporter, intervjuer och uppladdningar.

Spelarna vet om det – supportrarna vet om det. Ett samspel som skapar någonting äkta. Någonting som också är värt att kämpa för att bevara. Supportrarna lyfter fotbollen precis som fotbollen lyfter supportrarna. Utan det ena – inget det andra. Det är när publiken hittat tillbaka som entusiasmen ökat och temperaturen stigit. En insikt som är blytung att ta med sig in i framtiden innan det är för sent. Annars blir det oerhört tufft att vinna tillbaka dem som blivit svikna. De som ger allt.
 
I kväll kompletteras den första omgången. Premiär-adrenalinet kommer att hålla kvar ett par dygn till. Det ska analyseras, hyllas och fördömas – det ska älskas och det ska ifrågasättas. Allt i en salig röra som kokas ner till ett intresse som i mångt och mycket är mer än så. Det är live och det är på riktigt oavsett vilken kvalitet sporten i sig håller. Det kommer att fortsätta pratas om det och det kommer såklart alltid att beröra.
 
Det är också nu, i begynnelsen av ett 30 omgångar långt seriespel, som allt är ovisst. Det är också nu vi inte vet vilka som blommar ut, vilka som tar Allsvenskan med storm. En mystik och ett förväntansfullt pirr om vilken nästa pojkspoling som struntar i allt och breder ut sina vingar eller vilken klubb som överraskar och kör sitt spel efter sina egna regler och tankar. Allt innan bottenstrider och guldchanser och kvalstreck. Även om allt kanske inte alls kan hända så är det trots allt en känsla som inte ligger så långt från verkligheten. Åtminstone är det så vi vill att det ska kännas.
 
Den kanske inte är perfekt, men den är vår – och den har äntligen dragit igång.
 
/ Jimmy Åkesson

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln