Du är ingen pappa, du är en idiot

Av tisdagskrönikör - Tobias Dahlberg

På en spelplan finns det oftast två sidor när det gäller lagsport. På den ena sida står ett antal spelare, på andra sidan lika många från det andra laget. På varje sida står en grupp människor som, mer eller mindre, sympatiserar med sitt lag på planen. På samma villkor ska de försöka bryta ner laget på andra sidan för att vinna matchen. På läktaren gör åskådarna allt för att hjälpa sitt lag till seger och motståndarna till nederlag.
 

Etiketter: tisdagskrönikören

Trots att de sliter för att övervinna varandra finns det ett ständigt pågående och dolt samarbete. Tillsammans gör de allt för att påverka domaren och dess val på planen.
 
Agerandet på planen sprider sig till bänken, som i sin tur sprider stämningen upp på läktaren och tillslut står en hel arena och kastar glåpord över tre, fyra individer som gör allt för att båda lagen ska få så lika förutsättningar som möjligt att vinna matchen.
 
Vad jag precis beskrivit är inget fenomen och heller inget vi kommer kunna tvätta bort från idrotten, som ska tillhöra alla… Dock måste vi ta vårt ansvar för att arenan ska kunna bli en bekväm plattform även för domare, annars har vi snart inga kvar. I fjol uppgav hela 21 av landets 24 distriktsförbund i fotboll att de inte har tillräckligt med domare.
 
Under söndagen var jag på plats i Skellefteå Kraft Arena och såg Skellefteå-Frölunda i hockeyns SM-slutspel. Matchen var av grinigare karaktär på planen, precis som det ska vara i slutspel. Bredvid mig satt en pappa med sina två barn. Under hela matchen vräkte han ur sig sitt missnöje med domaren, och hans barn hängde på. Bara här har han förmedlat helt fel attityd till sina barn och att han inte för fem öre kunde regelboken är bara en parantes.
 
Under sina kraftiga påhopp mot domaren var han inte heller speciellt välorienterad i det svenska ordförrådet. De ord han var mest trygg med att använda var ”domarjävel”, ”Börja blåsa, för helvete”, ”Din jävla fitta”, osv.
 
Vad blev utfallet av hans agerande? Två barn, kanske sju och nio år gamla, som agerade precis som pappa. För så fungerar barn. Det pappa gör måste ju vara rätt och de hängde på. Som tre gormande idioter satt de och spydde galla över domaren. Två barn och en vuxen man som kallar sig ”pappa” i sammanhanget.
 
Det är denna typen av ageranden som föder ilskan hos oss. Borde det inte finnas något straff för vuxna människor som inte kan bete sig? Borde det inte förbjudas att gå till personangrepp på läktaren, eller är det okej bara för att man är på en arena?
 
Ett barn är som en öppen bok som måste fyllas med kontext, de tar in allt i sin omgivning och formar sin egen personlighet därefter. Låt då inte förstöra deras arenaupplevelse genom att införa domarhat.

/Tobias Dahlberg

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln