Kvinnor gillar också sport

Av tisdagskrönikör - Tobias Dahlberg

Sporten utvecklas i jämn takt med samhället och de drar ofta nytta av varandra. Sedan 1958, när tv:n gjorde intrång i de svenska vardagsrummen för att visa livematcher från fotbolls-VM, har mycket handlat om kommersialisering. En serie, ett lag, en idrottare kan vara värd miljoner. I höstas nåddes vi av uppgifterna att Ronaldo kritat på ett nytt kontrakt med Real Madrid värt 235 miljoner kronor om året. Samtidigt släppte Nike uppgifter om att de också signat ett nytt kontrakt med stjärnan. Värt 240 miljoner kronor om året. Sammanlagt en halv miljard VARJE ÅR.
 

Etiketter: tisdagskrönikören

Detta har bidragit till att idrottare kan leva på sina sportsliga framgångar. De senaste åren har en stor debatt varit hur vi kan inkludera kvinnor i idrotten i högre grad. Jobbet går framåt, visserligen en aning långsamt, men vi är på väg åt rätt håll. I hockeyn har många av de stora klubbarna startat damlag och i Europa ser vi damfotbollen växa och bli större. Det involveras mer pengar och medial bevakning.
 
Men det finns områden vi missat.
 
Av de drygt 60 fotbollsagenter som jobbar i, och mot, den svenska marknaden har vi inte EN ENDA kvinna. Och under söndagen skrev Aftonbladet en artikel om Nina Wennerström, som vann åtta SM-guld innan hon gav upp tennisdrömmarna. Nu driver hon sin eget agentfirma, Wesport. Där har hon, förutom tennis, även tagit sig an hockeyn och är den enda svenska hockeyagenten bland 43 män.
 
Här har idrotten, media och samhälle ett stort ansvar att skapa utrymme för kvinnor i branschen. I Aftonbladets intervju säger Nina följande:
Det är en tuff bransch, visst – men inte svårare för en tjej jämfört med en kille. Så jag hoppas inte tjejer skräms av branschen, för det finns absolut ingen anledning att göra det.
 
Detta betyder att arbetet ibland börjar på helt fel ställe. Det handlar inte alltid om att avsätta en plats enbart för en kvinna, utan det är ett arbete som har ett djupare perspektiv än så.
 
Jag säger inte att det är fel att avsätta en plats för en kvinna i TV4, i styrelsen, på agenturen, eller vad det kan vara. Det är ett sätt, men ett ganska enkelt sätt att ”rentvå” sig från ansvaret.
 
En familj ska inte per automatik delas upp, där grabbarna går på fotboll och tjejerna går en shoppingrunda. Vi vill inte se en mansdominerad styrelse som avslår förslaget om ett damlag för att man tycker att klubben tar ansvar på andra håll. Vi vill inte se någon som pratar idrott med en fullvuxen kvinna som om hon inte förstod något om sport.
 
Nu tänker många av er att jag missat de tio senaste åren. Det har jag inte. Mycket har hänt, men mycket står fortfarande och stampar. Kolla bara på Nina. Varför är hon ensam i branschen? Kanske för att hon är tämligen ensam om att ens veta om att en kvinna kan bli agent? Kanske för att det kvinnliga intresset inte är större just nu? Oavsett vad så vill vi inte att idrotten ska exkludera någon grupp i samhället, utan faktiskt låta det bli den plats där alla kan inkluderas, som vi så ofta skryter om.
 
Gör ett test på er själva för att se om ni verkligen bidrar med ALLT vad ni kan för att inkludera alla i idrotten. Och då inte bara resultat, utan allt som rör idrotten. Nästa gång ni är på middag och har något intressant att dela med er av från sportens värld, tänk på vem ni först berättar det för. När du går till arenan, vilka familjemedlemmar tar du med dig till arenan? När du ska anställa någon i din idrottsstyrelse nästa gång, kollar du ens efter en kvinna?

/Tobias Dahlberg

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln