En värdefull åtgärd
för Allsvenskans passion
Av tisdagskrönikör - Tobias Dahlberg
Vi överöses dagligen av underhållande fotboll från världens alla ligor. Spanska La liga, engelska Premier Leauge, Serie A, Bundesliga, Ligue 1, Eredivisie, Champions League, Europa League, Superliga. Alla ligor är mer intressanta än Allsvenskan… tills nu.
Visst är underhållningen ljuvlig när Bosse och Bojan surrar fotboll i Viasat-studion. Zlatans alla matcher i United, Ronaldo, Messis och Guidettis uppgörelse i La liga, ja vi har världens bästa fotboll på ett silverfat framför våra tv-apparater med skarpare kvalitet än öga klarar av om med ljud som får oss att uppleva spelet som om vi vore på plats.
I takt med att fotbollen blir allt bättre i Europa sjunker kvaliteten i Allsvenskan. Våra lovande spelare springer bort sin talang på någon halvtaskig gräsplan i engelska division tre eller något bottenlag i Belgiska andraligan. När de inser att karriären fått en märklig utveckling, som de inte var beredda på och knappast nöjda med, vänder de hem till Allsvenskan och konstgräset.
Där hemma, i ett av världens nordligaste länder, med lag som knappt har möjlighet att hålla en konstgräsmatta grön lever passionen och kärleken för fotbollen. För även om vi avnjuter toppmöten i Premier League med polarna en lördagskväll, i en varm lägenhet med en bira och en pizza som tilltugg så finns det känslor som väckts på nytt i oss.
Även om vi tappade i publiksnittet i fjol mot året innan så är det en uppsving av åskådare som tar sig till de allsvenska fotbollsarenor. Och det är nu jag ska komma till min poäng.
När premiäromgången spelas brukar vi vanligtvis ha kunnat se någon enstaka försäsongsmatch på plats på ett grådassigt Gamla Ullevi, en regnig tisdagseftermiddag. Kanske har vi kunnat läsa om matcherna via tidningarna och nyförvärvens kvaliteter brukar bedömas av tränarna av någon medioker journalist som fortfarande har 99 procent fokus på hockeysäsongen.
I år är det inte så. När Tobias Hysén sänkte Sandefjord med sina tre mål i förra veckan satt jag i min soffa i Umeå.
Att C More i år väljer att sända över 100 försäsongsmatcher, från udda platser i norr till semesterparadisplatser i syd, bidrar till att vi inte behöver vänta till omgång tio innan vi förstår vad lagen har att ge och först då återfå intresset för Allsvenskan. Om de ens kommer under hela säsongen.
Många av oss älskar närheten till fotbollen och ser inga problem med att stå i regnet under de första omgångarna, eller i stekheta solen under sommarmånaderna. Men för att vårt intresse ska väckas till liv, och sno en bit av scenen från världsfotbollen, krävs att vi får följa med på resan, hela vägen.
Vi har ingen Zlatan, vi har ingen Ronaldo, men vi har en stark passion som det gäller att värna om. Därför gläder det mig att C More storsatsar på försäsongen och låter oss bygga upp kärleken till ligan igen, som nu legat i vinterdvala från oktober månad.
/Tobias Dahlberg
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
sladjan osmanagic ingela armbro rune larsson thorbjörn friberg rasmus boman nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund samuel abrahamsson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören helgkrönikör johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman robin gustavsson makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin viking peterson lisa ek gunnar persson poddrepris daniel souza bosse petersson curt einarsson björn bettner