Han ska segra en sista gång
Av måndagskrönikör - Jimmy Åkesson
Han har dansat hela vägen från planerna mellan husen i Rosengård via de allra största arenorna till drömmarnas teater i den gamla textilstaden i Nordvästra England. Han bevakas nu dagligen av alla dem som har kritiserat honom. Om de kommer få vatten på sina kvarnar? Nä. För Zlatan är Zlatan.
Det kommer komma en tid utan "Grande Ibra". Vi är faktiskt redan halvvägs där. I somras tackade han för sig, hängde av sig den blågula landslagsdressen och lämnade både som en rekordman och legendar. Pontus Wernbloom har veni vidi vici intatuerat på armen. För Zlatan Ibrahimovic är det ett mantra in i själen.
Om han inte erövrat lag så har han intagit städer och länder. Det är lätt att bli ifrågasatt och hatat om man sticker ut hakan alldeles för mycket. Det är lätt att vika ner sig för alla dem som säger att man ska gå tillbaka in i ledet och göra som de andra. Redan från början har Ibrahimovic stuckit ut. Men han har också låtit fötterna och spelet bevisa det som munnen berättat. Från Superettan till Allsvenskan med Malmö FF, en rekordförsäljning till Ajax, ligatitlar, cuptitel, Champions League-spel och årets mål i Europa i hans sista nederländska uppvisning för de rödvita från Amsterdam. Och så vidare. Ni kan hans resa och ni kan historierna som innefattar Mino Raiola, Pep Guardiola, Milano, Barcelona, Turin och Paris. Världsstäder för en världsstjärna.
Det är klart – allting har inte gått sådär spikrakt hela tiden. Men så är det kanske med dem som är villiga att göra precis allting för att bli bäst i världen. Det finns alltid människor som inte vill se att de kaxiga och unga tar plats. De som sticker ut och kör sin grej helt och hållet. Det har blivit en del sådana saker under åren. Från kommentarer till bråk och att ha blivit hemskickad från en landslagssamling hösten 2006 med en halvårslång bojkott som svar. Han har kommit tillbaka från allt det där. Både en, två och tre gånger. Tio år efter den där kvällen i Göteborg står han här med elva guldbollar, mängder av troféer, avgörande mål i de största matcherna och en kommande staty utanför nationalarenan i Solna. Det säger en hel del om både spelaren och personen.
Han blev den centrala mittpunkten i såväl Inter och Milan som Juventus. Han tog ett år i Spanien med ligaguld som följd och han gjorde PSG till sitt. Så kom sommaren 2016 och ingen förutom han själv visste vad sensommaren skulle komma att erbjuda. Ett inlägg på sociala medier och alla världens medier i spinn – Manchester United och en återförening med José Mourinho. En Zlatan Ibrahimovic som varit måltavla för engelska tabloider skulle spela fotboll på deras revir, under deras radar. Han som sänkte England på egen hand i premiären på Friends Arena.
I ett ifrågasatt United gjorde han som han brukar göra genom att presentera sig på bästa sätt. Han som inte kunde spela i vad som kallades den fysiska ligan visade att han var kapabel att vinna fotbollsmatcher även här. En drömstart som var Zlatan-logisk. Men så kom svackan och så kom kritiken på såväl honom själv som laget. I går fick United bara oavgjort hemma mot West Ham och José Mourinho letar fortfarande efter sin fotboll att spela på Old Trafford. Zlatan gjorde kvitteringsmålet och han har nätat flest gånger för sitt manskap i Premier Leauge. Visst har han hunnit bli 35 år gammal nu och visst har han passerat zenit. Men likväl så är han där i en av de största klubbarna i världen och sätter avtryck. Han har kommit och han har setts – nu har han kvar att segra innan han kan kryssa av ytterligare ett lag och ett land på kartan. För det är så han fungerar, så varför ska han inte lyckas en sista gång?
16 år har gått sedan debuten i Malmö FF. Ett och ett halvt decennium sedan han log brett framför TV-kameran och förklarade att han ville ha en lila Lamborghini med "toys" som registreringsskylt och att han någon gång ville spela med idolen Ronaldo i Inter. Snart kommer hans framfart i Europa också bara vara minnen. Vi får se till att njuta lite till innan det är slut. Det kommer nya generationer med nya storspelare och karaktärer. Men trots allt – Zlatan är Zlatan.
/ Jimmy Åkesson
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
sladjan osmanagic curt einarsson bosse petersson rasmus boman thorbjörn friberg nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund viking peterson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören robin gustavsson johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman helgkrönikör makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin samuel abrahamsson lisa ek gunnar persson daniel souza poddrepris rune larsson ingela armbro björn bettner