Ja då ses vi på lördag nånstans
Av måndagskrönikör - Jimmy Åkesson
Nästa helg drar den engelska ligafotbollen igång igen efter landslagsuppehållet och det är inte bara de hemvävda supportrarna på de brittiska öarna som kommer att jubla. Kanske är det alla vi som följer Premier League via skärmar runt om i världen som applåderar högst.
"Ja, då ses vi på lördag nånstans" – en slinga som vi hör bara vi läser den. Nog för att den tillhör det svenska spelbolaget, men den har också kommit att bli en signaturmelodi för fotboll på lördagar. Vi är bara ett par-tre klick från att se fotboll från kontinenten på mobiltelefoner, datorer och surfplattor.
1967 åkte Lars-Gunnar Björklund över Nordsjön, hamnade på White Hart Lane och såg Tottenham möta Chelsea – ett par år senare var han tillbaka. Premiären av en TV-sänd fotbollsmatch från den engelska högsta ligan i Sverige höll på att snöa bort, men när bilderna från Molineux kablades ut satte Sveriges Radio och TV en milstolpe som bara skulle flyttas framåt med tiden. Där och då började den svenska fotbollspubliken förälska sig i engelsk ligafotboll.
Jag har inga egna minnen av de där Tipsextra-sändningarna som upphörde 1995, men det har ändå varit Premier League som varit den liga jag följt under min uppväxt och än i dag helst bänkar mig framför. För det är Tipslördag-loggan som etsats sig fast på min näthinna när jag tänker tillbaka på lördagarna med fotboll. Och det är med en nostalgikänsla som jag minns det. En tillbakablick längre än vad jag fått uppleva med egna ögon. Jag vill nog försköna bilden av leriga fotbollsplaner, tuffa tacklingar, långbollar och täta arenor med fullsatta läktare. Precis som jag kan uppskatta klappklapp-spel på milimeterklippt syntentgräs. Det gamla möter det nya och det handlar ju inte bara om spelet på planen utan också det som sker utanför den.
Redan när LG Björklund presenterade idén om att TV-sända engelsk fotboll så stötte de på problem. Varför skulle publiken titta på TV när live-fotbollen fanns på de svenska arenorna? 47 år har gått sedan dess och 2016 var andra året i rad som Allsvenskan hade över totalt två miljoner besökare. Samtidigt kan vi se varenda sekund av Premier League. Då var den engelska ligan på lördagar och Sveriges dito på söndagar. I dag är världens fotboll ett virrvarr som kan nås överallt när som helst.
Kanske är det därför vi romantiserar det som var då – med en match på TV klockan 15.00 och de övriga på text-TV 377. Jag är ju en av dem som tycker att de engelska klubbarna ska ta hand om sina egna supportrar istället för att sälja ut platserna till turister. Samtidigt är jag också en av dem som betalar överpriser för att se 90 minuter fotboll på Anfield eller Emirates med vetskapen om att jag är en bidragande orsak till att stämningen bara blir sämre och sämre på de engelska läktarsektionerna.
För det är de människorna som byggt den engelska fotbollen som drabbas i slutändan – och de har kommersialismen som konkurrent. En konkurrent med miljardavtal och storhetsvansinne. Nästa helg drar den fotbollen igång igen efter landslagsuppehållet. Jag är en av alla dem som jublar. För vi ses ju på lördag trots allt.
/ Jimmy Åkesson
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
sladjan osmanagic curt einarsson bosse petersson rasmus boman thorbjörn friberg nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund samuel abrahamsson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören robin gustavsson johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman helgkrönikör makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin viking peterson lisa ek gunnar persson daniel souza poddrepris rune larsson ingela armbro björn bettner