”Mäktig är han”
Av onsdagskrönikör - Joakim Forsell
Under helgen låg jag febersjuk och nedbäddad under mitt täcke istället för att jobba, men visst är det som man säger – inget ont som inte har något gott med sig. Emellan mina kortare perioder av sömn såg jag fotbollsmatcher från Sverige, England, Italien, Tyskland, Danmark, Brasilien och USA. Jag fick se mitt favoritlag haka på i toppen av Premier League och jag fick se FC København, trots att inte ens halva säsongen är spelad, koppla ett jättegrepp kring guldet när man bortabesegrade toppkonkurrenten FC Midtjylland i den danska Superligaen. Mitt bästa fotbollsminne från helgen kommer dock inte från någon av de två matcherna och inte heller från Serie A, La liga eller Bundesliga, utan det är från klockan 23.30 i söndags kväll.
Precis som en vanlig, ledig söndag ögnade jag igenom tablån efter bra matcher att se och just den här söndagen kunde jag välja på Las Palmas - Celta Vigo eller LA Galaxy - Colorado Rapids. Efter att ha kollat igenom laguppställningarna var valet enkelt. Ingen John Guidetti i Celta innebar Axel Sjöberg i Rapids men framförallt fanns det en möjlighet att jag skulle få se min enda riktigt stora idol spela fotboll igen. Steven Gerrard har hunnit bli 36 år och nu verkar det som att ha äntligen är på väg tillbaka över dammen för att hitta någon form av plats i Liverpools organisation. Det pågående slutspelet i MLS innebär hans sista matcher på USA-äventyret och tyvärr för hans ,och inte minst min, del är han halvskadad och startade således på bänken i den första kvartsfinalen mot Colorado Rapids. Bruce Arena sparade honom hela matchen och om det inte vore för ett ögonblick i den andra halvleken så hade det kanske varit en av de mest meningslösa matcher jag någonsin sett.
Försvararen med ett av fotbollsvärldens bästa namn, Jelle Van Damme, slog en tunnel i offensivt straffområde och hittade in med ett inlägg till Giovani Dos Santos som, via Axel Sjöbergs panna, nickade in matchens enda mål. Ett riktigt fint mål men för mig var det målfirandet som var det vackraste. Målskytten Dos Santos sätter fart mot sidlinjen där han möts upp av sina lagkamrater, både från planen och bänken. Sist in, med ett leende som jag sett så många gånger förr, kommer Steven Gerrard.
Leendet får mig att tänka på de fina stunder han gett mig och övriga Liverpool-supportrar genom åren. Jag jublade till som jag annars bara gör vid just Liverpools och landslagets matcher och skickar snabbt iväg ett sms till min lillebror, trots att han ska upp tidigt för att jobba. Hans jobb är oviktigt när Gerrard firar ett mål.
”Galaxy tog precis ledningen i MLS-slutspelet och även om han är halvskadad och bänkad så är det sjukt fint att se Steven fira ett mål”.
När tid finns ska jag sätta mig ner och skriva en lång krönika om Steven Gerrard. Om vad han betytt och fortfarande betyder för mig. Lyssna på när Thomas Wilbacher beskriver sin relation till Marco Van Basten i det senaste avsnittet av ”Tutto Balutto” så är vi nära. För när det gäller Steven Gerrard så är det precis som min lillebror skrev i sitt snabba, korta svar.
”Mäktig är han”.
/Joakim Forsell
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
sladjan osmanagic ingela armbro rune larsson thorbjörn friberg rasmus boman nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund samuel abrahamsson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören helgkrönikör johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman robin gustavsson makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin viking peterson lisa ek gunnar persson poddrepris daniel souza bosse petersson curt einarsson björn bettner