Släpp taktiktavlan och kom in i matchen
Av torsdagskrönikör - Nils Montan-Lund
Jag stöter ofta på ett fenomen som nu på slutet fascinerat mig allt mer: matchgenomgångar. Ja, ni vet de där dragningarna man som tränare har innan uppvärmningen drar igång. Ju mer jag grubblar på dem, desto mer fundersam blir jag.
Just rutinen i sig har jag inget emot, tvärtom. Att samla ihop laget innan match och berätta vilka som startar, vilken typ av motståndare som väntar, visa något kort på taktiktavlan och trycka på några nyckelpunkter är alldeles utmärkt i sin funktion. Det jag funderar över är längden.
Allt för ofta tycker jag mig se tränare som håller genomgångar, som kan vara i upp emot 10-15 minuter. Eller intensiva, röriga genomgångar med allehanda instruktioner bara strax under det tidsintervallet. Hur mycket tror ni egentligen går in hos de unga spelarna? Hur många lyssnar och tar till sig? Betydligt färre än man tror.
Så tenderar inte en lång genomgång att bli lite av en produkt av ett för dåligt utfört förberedelsearbete?
Själv har jag valt att utgå från en metodik där spelarna, beroende på träningens tema, ställs inför olika problem i matchsituationer, som påminner om dem de kommer att ställas inför i ”riktig match” utifrån vårt sätt att spela. De får inga mönsterstyrda passningsövningar eller order om specifika löpvägar. De får, med vägledning, söka lösningar på de olika situationerna. De lär sig när de ska utmana, när de ska vända upp, när de ska passa rättvänd, när och var en väggpassning är på sin plats, när man ska skjuta på ett tillslag osv.
När vi väl står inför helgens match kan då genomgången hållas väldigt kort, ett par minuter räcker gott. Spelarna kommer instinktivt att känna igen matchsituationerna och lösa dem efter bästa förmåga. Ibland kommer de att göra fel, ibland kommer de att göra rätt – det är en del av utbildningen.
Långa genomgångar kan således vara en produkt av liten tilltro till spelarnas förmåga, låg acceptans för felbeslut, eller tvivel på sina egna förberedelser.
När jag skickar ut mina spelare på planen, så litar jag på dem och deras förmåga att fatta beslut till hundra procent. Det är ju det vi har tränat för. Jag vet också att de kommer att göra misstag, det hör till. Det sker även på allra högsta nivå.
En lång genomgång riskerar alltså att i de allra flesta fallen vara rentav bortkastad tid. Alldeles för många kommer tappa intresset. Vissa för att de helt enkelt inte förstår, andra för att de inte har förmågan att koncentrera sig, några av helt andra orsaker. Av de som hänger med är det också ett antal som förstår rent teoretiskt, men därifrån har svårt att omsätta det i praktiken.
En lång genomgång kan ge ett proffsigt intryck och kännas väldigt bra för en själv. Men ju mer jag tänker på det, desto mer faller det nog under rubriken ”falsk trygghet”.
Lägg i stället tiden på något annat, som gör större skillnad. Lek med boll, rörelseglädje och social samverkan till exempel. Du kommer garanterat att få gladare, tryggare och mer kreativa spelare, som vet att du tror och litar på dem.
/Nils Montan-Lund
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
sladjan osmanagic curt einarsson bosse petersson rasmus boman thorbjörn friberg nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund samuel abrahamsson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören robin gustavsson johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman helgkrönikör makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin viking peterson lisa ek gunnar persson daniel souza poddrepris rune larsson ingela armbro björn bettner