En udda bild av supporterskapet –Skammen att vara man
Av onsdagskrönikören - Joakim Forssell
Vi är ett par dagar in på Europamästerskapet 2016, Camp Sweden har öppnat portarna vid medelhavets värme och de svenska supportrarna har tagit med matchtröjor, flaggor och halsdukar för att stötta sina blågula hjältar. Jag är också här, men ändå inte. Mitt primära mål med resan är nämligen inte att supa skallen i bitar och må som pest och pina varje dagen efter. Jag vill kunna gå ut och träna, äta bra och känna att livet är som hemma. För många verkar den här resan och semestern handla lika mycket om grogg, öl och fylla som att heja på Sverige. Antagligen är det precis som min vän uttryckte det:
”De personer som hörs och ses mest, är också de personer som får representera helheten”.
För lika självklart som att alla hoppas att Sverige vinner sina matcher är det att inte alla är fyllesvin som bara är här för att festa under två veckors gruppspel. Det finns människor som går och lägger sig tidigt, går upp tidigt och som bara vill ha det trevligt och må bra. Jag är medveten om att inte alla människor är som jag och att man kan må bra av gemenskapen och kärleken som kan uppstå när strupen svalkas med kalla öl. Jag har också druckit min beskärda del, men försöker, för kroppens och sinnets skull, att hålla det till matchdagarna. Än så länge är bara premiären avklarad och som ni vet var det en match som man medvetet och utan problem försökte glömma så snabbt som möjligt, vilket underlättades med alkohol.
Men som rubriken avslöjar och som ni säkert förstår är det inte bara den stora mängden alkohol som blir ett problem. Camp Sweden har, som sig bör, anordnat ett fint festivalområde med storbildsskärmar, skräpmat och dryck. Området öppnar 14.00 varje dag och stänger först 03.00. Det är artister som spelar, fotboll på skärmarna (Med tyska kommentatorer) och stämningen är i det stora hela väldigt god. Men när skymningen närmar sig och fyllan bland supportrarna nått en hög nivå händer någonting. För att använda ett slitet men ack så passande uttryck:
”Det som händer på Camp Sweden, stannar på Camp Sweden”.
Det är, som ni säkerligen trott, en överrepresentation av män, killar och pojkar på det vackra området och när fyllehalten fyllts har förnuftet försvunnit. Återigen ska inte alla dras över en kam men det går inte annat än att tycka synd om de kvinnor som tagit sig hela vägen ner till den franska rivieran. Att det skriks efter tjejer, är opassande närmanden och förföringsförsök börjar bli vardag. Jag förstår om man som kvinna tänker en extra gång innan man bestämmer sig för att åka på en resa likt den här, på festival eller till en soldränkt ort där festande är vardag. Jag skäms att sitta nykter, försöka se en match och höra gänget som sitter bredvid skråla högt och på ren djurisk instinkt skrika ”BRUDAR”. Jag skäms när man träffar ett gäng killar man aldrig tidigare sett när en av deras första frågor är: ”Finns det något gött kött här då?”, där kött då skulle representera personer av motsatt kön. Jag skäms helt enkelt för att vara man på ett ställe där alla ska ha roligt och vara välkomnande. Jag skäms för att vara man och det förstör hela min upplevelse.
/Joakim Forssell
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
sladjan osmanagic curt einarsson bosse petersson rasmus boman thorbjörn friberg nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund samuel abrahamsson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören robin gustavsson johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman helgkrönikör makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin viking peterson lisa ek gunnar persson daniel souza poddrepris rune larsson ingela armbro björn bettner