Där fotbollsglädjen bor
Av torsdagskrönikören - Nils Montan-Lund
Ibland kan man hitta fotbollsglädje på det mest oanade platser. Under de senaste dagarna har jag upptäckt den på helt nya platser och i helt nya stunder. Fotbollen upphör aldrig att förvåna, fascinera och lära. Det är de små ögonblicken som kan bli de mest värdefulla.
Några enkla skolträningar på idrottslektionen för 4:e och 5:e-klassare med helt olika inställning till fotboll och livet. Några spelar fotboll regelbundet. Några har knappt ens tänkt tanken att röra den där klotformade otäcka saken som uppenbarligen ska sparkas på i någon form, samtidigt som andra vill ta den ifrån en.
Men där, mitt i det organiserade kaoset bjöds det på flera fina fotbollsstunder. Framför allt de som upptäckte att det här med fotboll var ju riktigt kul. Eller de redan frälsta som fick än mer energi i sitt idrottande.
Och så det där oförglömliga ögonblicket: Den lilla killen som efteråt kom fram och pratade i kollektivtrafiken, för att berätta hur roligt det hade varit att få spela fotboll på idrottslektionen. Som kom fram och berättade om att han minsann själv ville börja spela fotboll i ett alldeles eget lag. Som berättade att han var stolt och glad över de två mål han styrde in på lektionen.
Sådana stunder betyder så ofantligt mycket mer än man kan föreställa sig. Sådana stunder ger en än starkare tro på fotbollens goda kraft.
En annan sådan stund var det tillfälle där flera spelare från en annan förening besökte och tränade med ett av mina lag. En av spelarna skulle bara vara med på en av två träningar, men tyckte att den första var så rolig att hon satt uppe och jobbade hårt med skolarbetet för att kunna vara med även på den andra.
Det finns få saker här i livet som är bättre än glada, drivna och engagerade fotbollsspelare.
Man kan finna fotbollsglädjen i spelaren som innerligt berättar att hon egentligen är blyg, men i fotbollslaget är hon social och utåtriktad. Man kan finna den oförställda fotbollsglädjen i 8-åringen som får göra sitt första mål i en Sanktanmatch. Man kan finna fotbollsglädjen i de som kommer fram och minns den där träningen för ett år sedan: ”kan vi inte köra den igen?”.
Den här veckan har varit en otrolig påminnelse om hur viktig fotbollen är för så många människor, gamla som unga. Det har varit en påminnelse om vilken betydelse och påverkan man själv kan ha i sin roll som fotbollstränare. Det har varit en påminnelse om att fotbollen är så mycket större än en själv, att den spänner över så många gränser och talar så många språk.
Fotbollsglädjen bor varhelst människor samlas, förenas och finner gemenskapen i sporten. Fotbollsglädjen bor i alla rum och du är alltid välkommen in.
Fotbollen har både utvecklat mig som tränare och människa och fortsätter att så göra dag ut och dag in. Jag har lärt mig otroligt mycket om livet innanför de vita linjerna, på den gröna mattan. Jag kommer alltid att vara evigt tacksam och i ständig strävan att ge tillbaka.
Fotbollsglädjen är min ständiga följeslagare och jag kommer alltid att göra den sällskap.
/Nils Montan-Lund
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
sladjan osmanagic ingela armbro rune larsson thorbjörn friberg rasmus boman nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund samuel abrahamsson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören helgkrönikör johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman robin gustavsson makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin viking peterson lisa ek gunnar persson poddrepris daniel souza bosse petersson curt einarsson björn bettner