När Pia Sundhage byts ut – här är den perfekta ersättaren
Av torsdagskrönikören - Nils Montan-Lund
Den svenska förbundskaptenen, Pia Sundhage framstår alltmer som en gåta. Å ena sidan pratar hon om viljan att bedriva en passningsdriven fotboll. Å andra sidan väljer hon spelare som står för allt annat än det hon vill åstadkomma..
Alla ni som följde Sverige under VM förra sommaren och nu i OS-kvalet har förmodligen våndats över den totala oförmågan att bedriva ett eget spel. Den totala oförmågan att genom bollinnehav och passningsspel ta kontroll över sitt eget öde. Allt har handlat om tidiga långa bollar på tre forwards, som sedan har fått försöka improvisera bäst de kan.
På innermittfältet ska Lisa Dahlkvist och Caroline Seger stå för kreativiteten och Jennie Johansson eller Emilia Appelqvist för slitjobbet. Visst har rollfördelningen varit tydlig, men utfallet har inte varit speciellt lyckat, då både Dahlkvist och Seger är för långsamma.
I backlinjen har motståndarna identifierat en tydlig svaghet, Nilla Fischers osnabbhet. Hon må vara tuff och rejäl i duellspelet och hyfsat tekniskt säker offensivt, men skapar en oro och otrygghet när hon inte riktigt hänger med i svängarna.
Resultatet blir tre yrväder som sprintar på topp. Olivia Schough och Sofia Jakobsson springer hellre än rätt. Innermittfältet hinner inte fram i understöd och backlinjen vågar inte riktigt lyfta och delta i spelet av rädsla för omställningar och bollar in bakom.
Varför får inte spelare som Malin Diaz och Kosovare Asllani större förtroende? Varför väljer man samtliga i trion Schough, Schelin och Jakobsson kan bytas ut mot alternativ som Stina Blackstenius, Fridolina Rolfö och nämnda Asllani. Det finns även ett väldigt spännande namn i Umeå IK:s Lina Hurtig.
Så då återstår några inte helt bekväma frågor:
1. Vill verkligen Pia Sundhage spela den fotboll hon uttrycker i intervjuer?
2. Om ”ja”, är hon kapabel att utföra det i praktiken?
Antingen står man helhjärtat för den fotboll man nu spelar och uttryckligen pratar om resultat. Eller så pekar man ut en ny riktning och arbetar hundra procent med den.
Jag kan förstås bara spekulera, men jag tror tyvärr att det lutar mer åt fråga två. Sundhage är för djupt rotad i den gamla skolan vad gäller träningsinnehåll och taktiskt kunnande. Att hon inte riktigt kan omsätta sina idéer rent praktiskt. Hennes styrkor ligger i andra delar av spelet vi kallar fotboll.
Så i min värld behövs en förändring och jag har den perfekta ersättaren rent teoretiskt. För huruvida han själv skulle vara intresserad låter jag vara osagt. Men frågan måste gå till BK Häckens Peter Gerhardsson. Där har vi en oerhört skicklig tränare, som hängt med i utvecklingen och som även kan vara med och leda den. Han har en väldigt tydlig filosofi och är utomordentligt bra på att få ut den på planen.
Dessutom är Gerhardsson ett namn som inte är kompis med de som nu sitter i landslagsledningen. Han skulle komma in med fräscha idéer och kunna lyfta ett landslag som just nu utvecklats och utvecklas i fel riktning.
Ska vi vara ärliga: Sverige har tur som får spela OS i fotbollens mecka i sommar.
/Nils Montan-Lund
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
sladjan osmanagic ingela armbro rune larsson thorbjörn friberg rasmus boman nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund samuel abrahamsson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören helgkrönikör johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman robin gustavsson makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin viking peterson lisa ek gunnar persson poddrepris daniel souza bosse petersson curt einarsson björn bettner