En kärleksförklaring till idrottens fina sagor
Av tisdagskrönikören - Tobias Dahlberg
Sammanfattningen av den senaste tidens sporthändelser är för mig aningen osannolik. Vintern har för mig inte varit av den gråa, trista och dystra varianten. Kan bero på att jag för första vintern bor i Norrland. Men största anledningen till min omvända uppfattning av denna vinter beror på något helt annat.
Det stavas T-A-I-F och L-C-F-C. Hockey och fotboll.
Helgerna, dem präglas av Jamie Vardy, Riyad Mahrez, Casper Schmeichel. Tre idrottsmän som tycker det är kul att lira boll ihop, som gör det av kärlek till sporten. Åtminstone vad det verkar utåt sätt. Nog vet väl jag att killarna gärna ser några nollor till i sitt lönekuvert, men jag får känslan av att kärleken till sporten och att vinna Premier League skulle väga tyngre.
Veckorna brukar tendera att se ut som denna måndagskväll. De stora mediaikonerna från Cmore trängs i en liten ishall, långt in i de småländska skogarna, i en kommun som består av 3 037 personer. Staden är Tingsryd, laget är Tingsryds AIF, som är hela bygdens lag. De kvalar just nu om en plats i SHL, Sveriges högstaliga. Första motståndet är AIK, en anrik klubb, med 7 SM-guld.
Leicester, grundade 1884, Tingsryd, grundade 1923. Två föreningar som slår sig fram i skenet av en romantisk saga som håller på att bli sann. I fotbollens och hockeyns inre kretsar ser man på klubbarna som den fula ankungen. Affärsmän satsar pengar, klubbarna värvar dyrbara spelare och segrarna ska då givetvis bärgas. Här ska det inte komma någon ”junior” och berätta hur rika ägare och deras föreningar ska bedriva sin verksamhet, hur fotboll ska spelas och de ska definitivt inte stjäla någon pokal från pamparna.
Utanför den inre kretsen, där faller Leicester och Tingsryd i folkets famn. Den fula ankungen är folkets kelgris. Vi gillar dem, de där som slår lite ur underläge och har svårt att hävda sig på områden som inte är en fotbollsplan. En rolig aspekt som tydligt visar att föreningarna satsar sina pengar på det sportsliga är klubbarnas hemsidor. Det ser ut som två tolvåringar, i början av 2000-talet, satt ihop sidorna. Vilket är charmigt. Här är det den sportsliga framgången som betyder något.
Charmen tar mig tillbaka till VM 2014, Costa Rica, en nation med hälften så många invånare som Sverige. Länder som Italien, England, Uruguay och Grekland fick se sig besegrade av överraskningen, och så när även Holland.
Känslan är fantastisk, när idrotten besegrar plånböckerna. Kanske att idrotten går åt rätt håll ändå.
En kärleksförklaring till idrottens fina sagor, som då och då dyker upp.
/Tobias Dahlberg
@Dahlbergtobias
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
sladjan osmanagic curt einarsson bosse petersson rasmus boman thorbjörn friberg nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund viking peterson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören robin gustavsson johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman helgkrönikör makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin samuel abrahamsson lisa ek gunnar persson daniel souza poddrepris rune larsson ingela armbro björn bettner