Vet de ens vad fotboll är?
av tisdagskrönikören - Tobias Dahlberg
Vem har egentligen rätt att infinna sig på en fotbollsarena? Vem uppskattar livefotboll mest? Varför har fotbollen blivit en plats där män i kostym konfererar på de riktiga fotbollsfansens bekostnad?
Mina två inledande krönikor för 2016 har handlat om just två saker. Vem idrotten tillhör och om den svenska invasionen av Frankrike under kommande sommar. Jag är ledsen om jag låter enformig, men veckans krönika blir en blandning av de två föregående texter. Det handlar inte om brist på fantasi, utan om den nyhet som släpptes under söndagen.
Svenska fotbollsförbundet har tilldelats 27 000 biljetter för gruppspelet av sommarens EM. Uefa gav svenska fotbollsförbundet direktiv om att 1000 av dessa biljetter fick delas ut till sponsorer och liknande. Uefa har nu ändrat sig och meddelar att 2000 biljetter får användas för ovan syfte.
Vad gör fotbollsförbundet med denna information? Utnyttjar den till max.
6000 biljetter, som kunde gått till supportrar av svenska landslaget delas istället ut till folk som, många utav gångerna, kanske inte bryr sig det minsta om matchen, ser det som en okej sidoattraktion under sin vistelse i Frankrike, kanske till och med väljer att fokusera på annat och inte ens försöka tycka det är lite trevligt i alla fall. Kanske använder tillfället för att göra nya affärer med mannen eller kvinnan bredvid.
Vem bör egentligen stå som nummer ett när biljetterna ska fördelas ut? Vem är viktigast för fotboll? För det är fotbollen som är viktigast under ett mästerskap. Eller?
Ni som sett SVTs VM-krönika från 2006 har också sett Glenn Strömberg förklara vad svenska supportrar betyder. När Glenn var i Italien och spelade VM 1990 var det ungefär 300 svenskar på plats. Glenn förklarar i krönikan att han trodde att det skett en olycka i Sverige, eftersom så många människor ”flytt” till Italien.
Det har blivit en form av psykos kring det svenska fotbollslandslaget. Under de senaste åren har resultaten uteblivit. När vi väl gick till EM 2012 var vi borta redan efter två matcher. Trots denna resultatmässiga undergång som betytt att vi nästan tvingats ta dykarcertifikat för att överleva på botten av Fifas rankinglista, har supportrarna alltid stått upp och intresset är nu större än vanligt.
2006 ansökte 350 000 svenskar om biljetter till fotbolls-VM. Under årets ansökning till EM är vi kanske inte på den nivån, men inte långt därifrån. Frågan är då om förbundet gör rätt i att ge bort biljetterna? Eller är det rent av nödvändigt att ge bort biljetter till ”oengagerade”? Oengagerade är kanske inte rätt ord att använda, men jag vill förstärka min känsla av sponsorgästerna.
Om förbundet nu väljer att ge bort hela 6000 biljetter till sponsorer, kan vi inte involvera dem i den svenska supporterfesten då?
I helgen såg vi något ovanligt, men väldigt fint. Manchester Unitedförsvararen Phil Jones är skadad. I helgens bortamöte med Liverpool valde inte Jones att stanna hemma i Manchester. Han valde heller inte att se matchen från Vip-läktaren. Via tv-bilderna kunde vi se Phil Jones bland de andra Unitedsupportrarna - i bortaklacken.
Tror ni han blev glad när han såg Rooney dunka in 1-0 till United, eller? Han var nog en av de gladaste på hela arenan, och han visade det tydligt.
Min åsikt är att vem som helst givetvis får gå på fotboll, men jag tycker inte någon ska få stå i vägen för fotbollens supportrar. Vi kan givetvis inte bygga hur stora arenor som helst, men vi kan se till att fylla de redan byggda arenorna med folk som lever, andas och älskar fotboll.
Ge inte bort 6000 vip-biljetter till sponsorer, ge inte bort ens 2000 vip-biljetter till sponsorer. Ge inte några vip-biljetter till sponsorer, men låt dem bli en del av svenska supportersläktet. Om de uppskattar fotboll och kan tänka sig att bära landslagströja och skandera halvfula ord i kombination med kärleksramsor till Zlatan och de övriga.
I somras tog U21-hjältarna hela Sverige med storm. I deras eget sätt att beskriva framgången hyllade de gång på gång de tillresta supportrarna. ”Utan dem skulle det inte vara möjligt”, en fras vi hörde mer än en gång.
/Tobias Dahlberg
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
sladjan osmanagic curt einarsson bosse petersson rasmus boman thorbjörn friberg nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund viking peterson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören robin gustavsson johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman helgkrönikör makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin samuel abrahamsson lisa ek gunnar persson daniel souza poddrepris rune larsson ingela armbro björn bettner