Det stora vägvalet – välkommen till 2016

av torsdagskrönikören - Nils Montan-Lund

Varmt välkomna till fotbollsåret 2016! Den här texten kommer att handla om vad vi har att vänta oss detta solvarv. Det är många som är på helspänn, efter den turbulenta avslutningen på 2015. Nu står vi, svensk fotboll inför ett vägskäl.

 

Fjolåret kom att handla om flera heta debatter. Den som tog mest skruv var förstås den om förbudet att kora segrare i turneringar för barn under 13 år. Mycket tack vare, eller på grund av, ViLirares intåg i diskussionerna med ett upprop, som med all önskvärd tydlighet belyste att det här var ett beslut som var mycket illa förankrat ute på planerna i fotbollsrörelsen.

De ansvariga bakom beslutet valde att inte lyssna, utan hoppade sent omsider upp på höga hästar och hävdade överhöghet. Något som inte togs väl emot hos gräsrötterna. Men det gjorde också att dessa enades kring en gemensam sak och växte sig starkare tillsammans för ett slag. Det ledde till samtal även i andra frågor. SEF-klubbar, kvartersklubbar, större och mindre breddföreningar, turneringsarrangörer med flera – plötsligt växte sig fotbollsängen starkare och tätare tillsammans.

Så vad händer 2016? En sak kan vi konstatera: Den här frågan kommer inte att falla i glömska. Den kommer att uppta stora portioner av debattkakan även i år, på gott och ont. Det är nämligen en fråga som ställer svensk fotboll inför ett vägskäl. Som kommer att splittra, eller ena styrkorna mot det gemensamma målet: ”så många som möjligt, så länge som möjligt, så bra som möjligt”.

Min förhoppning är förstås att svensk fotbolls representanter tar sitt förnuft till fånga och lyssnar till den svenska fotbollsrörelsen. Vi har inte råd att ha en fotbollsrörelse som glider isär. Vi behöver naturligtvis ett fortsatt öppet debattklimat, men också en enad front. Vi behöver närmare samtal och samarbeten.

I samma veva har man nämligen också öppnat dörren på vid gavel för privata aktörer i en allt högre utsträckning. Naturligtvis även det på gott och ont. Det ger möjligheter till en större individuell valfrihet. Men det riskerar att ytterligare underminera det nationella förbundet och den svenska fotbollsrörelsens samhörighet. Huruvida det ökar, eller minskar klyftor är dock omöjligt att svara på. I den bästa av världar kan privata aktörers medel användas till att stärka det som stärkas bör. Å andra sidan finns det aktörer, som enbart kommer att gå in med en elitistisk flagga i högsta hugg.

Så 2016 kommer alltså att bli ett avgörande år för svensk fotbolls fortsatta framtid. Det kommer att bli ett år där vi går samman, eller går skilda vägar. Det kommer att bli ett år där vårt nationella förbund antingen kommer att bli starkare, eller svagare än någonsin.

Är jag orolig? Ja, lite. Men jag hoppas att gräsrötterna samlar det goda krafterna och gör gemensam sak i så stor utsträckning det någonsin går, oavsett vägval. Jag hoppas att det blir året där man enas för att aktivt skapa en långsiktigt hållbar fotboll för alla.  Jag hoppas att det blir året där man aktivt riktar sig mot problemmakarna.

Och hoppet är ju det sista som överger en, som man brukar säga.

/Nils Montan-Lund

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln