Vem tillhör idrotten?

av tisdagskrönikören - Tobias Dahlberg

Idrott handlar om att vinna – Att vinna handlar om en kamp – En kamp handlar om att offra – Att offra är blod, svett och tårar. Den som offrar mest, vinner mest. Att vinna är IDROTT! Nää, så enkelt kan det nog inte vara. Eller?

 

Etiketter: tisdagskrönikören

”Den här putten är från ett sådant avstånd att antingen går den i eller så missar han.”

Så sade Göran Zachrisson om en putt i gentlemannasporten Golf. Vem är då vinnaren, han som sänker putten, eller han som är gentleman nog att missa, för att låta tvåan vinna? Vem tillhör egentligen idrotten, den som vinner, eller den som njuter – vinner den som njuter och njuter den som vinner?

I skrivandets stund har jag precis uppnått en känsla som de flesta av oss emellanåt får uppleva. En känsla som det var cirka ett halvår sedan jag kände senast. En känsla som en del uppnår varje kväll, andra varje vecka, och så finns det vi som upplever denna njutning endast några gångar om året. En del uppnår den än mer sällan än så.

För sex månader sedan vann det svenska U21-landslaget EM-guld. Helt uträknade, underlagstippade och nästan hånade, tog de Europa med storm. Även om fransmännen redan skakat av sig kvalförlusten och upprepade gånger uttalat sig ”det är bara ett U21-mästerskap, vem bryr sig”, så betydde detta allt för mig. Från dagen jag landade i Tjeckien, tills den dagen jag åkte hem levde jag i en euforisk skepnad. En skepnad som, när jag lämnade Tjeckien, förbyttes till ett täcke. Ett täcke jag till en början lade mig under minst en gång om dagen, för att återuppleva Milosevic glidtackling som blev rött kort, Italiens straff, missen, förlusten mot England, målen, Tibbling, Portugal, straffar, Carlgrens räddningar, Milosevic glidtackling vid firandet som betydde EM-guld.

”Fördelen med det här bunkerslaget är att man inte får all sand i ansiktet” - Zachrisson

Förlåt mig, men jag har en liten fetisch för Zachrisson-citat.
Faktum är att lampan till källaren där jag kollar Premier League har gått sönder. Jag har köpt en ny, men varje gång jag köper en lampa så lyckas jag köpa fel. Jag försökte tända en brasa framför TVn, men ingen gnista gick att väcka.

För fem år sedan var jag en loska i det stora Premier League-havet. Jag såg alla matcher, kunde alla spelare och hade inte en helg inplanerad med något annat än fotboll från världens bästa liga. Juli var den tråkigaste månaden, knappt en träningsmatch att titta på. Jag vill inte påstå att det började då, men jag fick vid det tillfället upp ögonen för det.

Chelsea hade, enligt min mening, många år tidigare köpt sig till framgång. Jag hatade Chelsea! Då, helt plötsligt var det dags igen! Största rivalen till mitt favoritlag hade helt plötsligt fått otroliga summor pengar att röra sig på transfermarknaden med. Manchester City skulle bli ett topplag. Helt plötsligt valde en supertalang som David Silva att spela sina hemmamatcher på Etihad. ”Det där är en skam för fotbollen” hörde jag mig själv säga, som att Manchester United alltid skulle ha förtur, för att de i alla tider spenderat hiskeliga pengar på spelare. United var givetvis inget köplag i mina ögon. Konstigt kan jag tänka nu.
Där och då insåg jag att klubbfotbollen i Europa tappat greppet om mitt hjärta. Ett maskineri med pengar som styr, det är jag inte intresserad av.

Jag tänker inte stå och träna bunkerslag i motvind, jag hittar en annan bana, en som passar mig bättre.

”90 procent av alla för korta puttar går inte i” - Zacke

Vad tänkte karln på när han tryckte ur sig det citatet? Hade han fastnat med sinnet i flaskhalsen, käkat kladdkaka i Amsterdam, tagit fel på vattenflaskan och läkarflaskan?

Nåväl, för mig handlar det om att pengarna inte kan köpa idrotten från mig. 90 procent av alla gånger jag är involverad i idrott slutar det precis som jag tänkt mig, men när de overkliga 10 procenten slår till, då rider jag på den vågen i timmar, veckor, månader och ibland år. Det behöver nödvändigtvis inte vara ett EM-guld. Jag minns när min polare Jacko för många år sedan fick tag på en tjej på krogen. Han var så stolt över det dagen efter, men vad han inte visste var att hon en liten stund innan frågat mig om jag behöver sovplats ikväll. Jag avstod erbjudandet, lät Jacko vara vinnare. Med andra ord. Jag missade min putt – med mening.
I och för sig handlade det mest om att jag ville kolla semifinalen av JVM ensam i soffan. Den natten upplevde jag nog samma njutning som Jacko, fast på helt olika sätt. Sverige slog nämligen Finland i kvartsfinal och jag var helt lyrisk under hela natten och morgonkvisten. Både jag och Jacko var vinnare dagen efter, även om hans putt gått i. Men gick inte min putt också i? Jag hamnade ju i TV soffan, precis som jag ville. Två vinnare i en golftävling? Just det ja, jag missade ju min putt med vilja, så i andras ögon framstod Jacko som vinnaren. 

”Det gäller att ha känsla för feeling” – Göran

Nu ska jag sätta mig i soffan bredvid Pierre. Vi ska avnjuta lite engelsk fotboll. Pierre, för att han är besatt av Premier League och Newcastle. Jag, för att jag är en mästerskapsnarkoman och ska studera lite potentiella spelare inför sommarens EM-slutspel. Min passion ligger djupt ner i ungdomsidrotten, där av sitter jag nu och bara ångar av kokande kärlek till vårt svenska JVM-lag, som idag besegrade Slovakien i kvartsfinal. I sommar kokar Europa av ett herr-mästerskap. Inte lika bra som U21, men det får funka ändå.

Idrotten tillhör inte någon, det är en upplevelse som är unik och lever i varje individ. Hitta din bunker, putta för din känsla och lev efter att varje putt som är för kort kanske går i – nästa gång. Tillslut går den i!

”Det här är morgondagens runda, han gick runt på 68 slag.” – Göran Zachrisson 

/Tobias Dahlberg

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln