Föredettingarna fightas för framtiden
av supportern - leonard jägerskiöld nilsson
Glöm gårdagen. Den är över nu. Lägg derbyts eftersvettningar åt sidan och arkivera räddningarna från Emirates för idag handlar det om här (Malmö) och nu (ikväll). De svenska klubbarnas jakt genom obskyra, europeiska kval har ofrånkomligen varit en följetång denna sommar och då i synnerhet Malmö FF:s. Klubben som gång efter annan motbevisar belackarna och övertygar de misstroende. För svensk fotboll kan visst. Det har de himmelsblå visat och de kommer ikväll försöka på nytt för att intala oss om den svenska fotbollens framtidshopp.
Detta, motsägelsefullt nog, med en stomme som sedan länge sett sitt "bäst före datum". Visst har MFF ungdomlig entusiasm och framtida potential i form av den snart till utlandet flyttade Anton Tinnerholm, aviga kreatören Erdal Rakip, ohyggligt underskattade Simon Kroon, galante närkampsspelaren Enoch Adu och den svårfångade Pawel Cibicki. Denna kvintett i all ära men det är ändå "föredettingarna" som den svenska fotbollens framtid vilar på ikväll.
I mål huserar nämligen den nu 34-årige Johan Wiland som med nio landskamper och sex år i FC Köpenhamn på meritlistan har karriärens bästa år bakom sig. 34 är förvisso ingen ålder för en burväktare och under åren i Danmark lyckades Boråssonen mota flera världsstjärnors avslut i Champions League. Och visst kan den skäggprydde veteranen än. Det har han visat sedan återkomsten till Sverige. Framför Wiland styr den blott 29-årige Rasmus Bengtsson som har ärrats av Europas hårda klimat. Tiden i Hertha Berlin var kaotisk och säsongerna i FC Twente lovade mer än vad de gav (även om de faktiskt ledde till landslaget). På Bengtssons axlar, spelsinne och skägg vilar det ett stort ansvar ikväll. Något som en spelare med hans rutin bör och ska kunna hantera.
Offensivt ligger nycklarna hos två norrmän. 25-årige Magnus Wolff Eikrem och 24-årige Jo Inge Berget. Två spelare som har många år i karriären kvar men som båda har allt att bevisa internationellt. Därav respektive flytt till Skåne och Allsvenskan. För vem lämnar Cardiff och Celtic frivilligt för en sådan övergång? Deras revansch är dock nu och det tydliggjorde Berget i Skottland förra veckan. I anfallet kommer en i Bundesliga ratad Nikola Djurdjic vara viktig liksom den alldeles för tidigt hemvändande Markus Rosenberg. Malmökaptenen kom hem till de skånska rapsfälten vid 31 års ålder. Detta trots bevisat målskytte i holländska, tyska såväl som spanska ligan. Visserligen blev åren i West Bromwich inte som önskat men att Rosenberg hade mer att ge i Europa har varit klart sedan hans hemkomst.
Det dessa spelare har gemensamt är att de alla har Europa bakom sig av olika anledningar. Det de också har gemensamt är slaget för den svenska fotbollens fortsatta tro. Samt den internationella elakheten (Rosenbergs signum i Allsvenskan). Den elakhet som ofta är en avgörande skillnad mellan svenska och europeiska klubblag. Den erfarenhet som motsägelsefullt kan ta MFF vidare ikväll. Alla har, trots allt, något att bevisa.
/Supportern
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
sladjan osmanagic curt einarsson bosse petersson rasmus boman thorbjörn friberg nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund samuel abrahamsson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören robin gustavsson johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman helgkrönikör makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin viking peterson lisa ek gunnar persson daniel souza poddrepris rune larsson ingela armbro björn bettner