Vår historia-er framtid

Söndagen den 19 oktober 1980, jag var 34 år gammal och tränare för AIK.  Igår hittade jag plötsligt i ett matchprogram från just det datumet i en byrå låda. AIK möter GIF Sundsvall på Råsunda Fotbollstadion och matchen var helt utan betydelse.  AIK hade genom att spela oavgjort mot   Västerås SK  i omgången tidigare säkrat en Allsvensk plats och så här skrev jag i det officiella matchprogrammet.


 

Etiketter: gästkrönikören

-”AIK åter i Allsvenskan. Tänk vad skönt att få skriva dessa rader, trots att en match återstår av årets seriespel. Vi gjorde det.

Under vårt träningsläger i mars månad i Portugal, såg vi första signalerna på att vårt lag skulle bli att räkna med. Under Portugalsolens varma strålar sa det plötsligt klick och starten på ett fint förhållande var ett faktum. Träningsveckan i Algarve gav besked på viktiga punkter. Våra nya spelare Hördur Hilmarsson och Atik Ismail visade sig vara stora personligheter och bidrog aktivt till att skapa stämning och höja  kvalitén. Dessutom gav samvaron med ledartrion Börje Fridlund, Lennart Hemming och Lars Oscar Nilsson mycket positiva känslor som under säsongen ytterligare förstärktes. I med och motgång har ovanstående gäng alltid bidragit med entusiasm och positiv attityd. Tack för det! När vi lämnade Portugal var vi mycket optimistiska, hela truppen hade visat stor professionallitet både på och utanför planen.

Koncentrationen, attityden och spelglädjen lyckade vi behålla och seriestarten blev helt lyckad. Av helt naturliga skäl, fotbollsspelare är också människor, drabbades laget av formförändringar och vi fick uppleva en period med mindre bra resultat. Tio dagars semester och ett sommarträningsläger i Dalarna blev vändpunkten. Glädjen, inspirationen, fantasin, allt, infann sig åter och därmed vind i seglen. Trots några svaga perioder lyckades vi resultatmässigt nästan hundra procent igt under hösten. Det finns inga häxkonster bakom lagets enorma prestation. Receptet är enkelt; bra spelare som är villiga att satsa blod, svett och tårar. En beundransvärd satsning av spelarna har givit uttryck i en attitydförbättring, högre fysisk nivå, bättre försvarsspel. Lägg därtill att AIK gjorde flest mål av samtliga lag i det svenska seriesystemet. Framtiden ser ljus ut för detta lag.

Alla som sysslar med spelet fotboll skriver säkert under på att just lagarbete är hemligheten bakom framgång. Därför vill jag ta tillfället att offentligt tacka alla de som under året ingått i mitt lag. Kanslipersonalen, Stig Bjerkesjö, Gun Johansson, Bengt Andersson, Monika Lyfors, fotbollsektionens styrelse, personalen på Fotbollstadion, Solna Kommun. Tränarkollegerna Björn LillGarvis Carlsson, Gert Brodin, Arne Lundqvist, läkarteamet med Fridfinnur Sigurdsson, Ulf Sundlöf, materialförvaltarna Rune Wiberg och Erik Lundberg, Black Army, övriga supporters(ingen nämnd, ingen glömd)

Som ni ser är vi rätt många som tack vare ett förnämligt lagarbete kan känna oss stolta över att AIK är tillbaka.

Slutligen kan jag konstatera att alla de som tidigt dömde ut mitt och lagets arbete hade fel. Du som utger dig för att vara AIK-supporter måste inse att stöd i kritiska lägen är en bättre metod än att sätta en dolk i ryggen. Men du får dela vår glädje och med förhoppning om bot och bättring inför allsvenska come-backen”

Denna matchkrönika skrevs för exakt 35 år sedan och den kändes kul att delge alla er som följer våra krönikor på VILirare. Trevlig helg!

/Bosse Petersson

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln