Spelsystem…?

Av mästaren - bernt ljung

Sverige förlorade mot Schweiz. Inget konstigt med det då lagsportande även innebär förluster eftersom man ibland möter en motståndare som helt enkelt är bättre och som sagt, inget konstigt med det. Men i Sundhages lag sa någon att det var fel på spelsystemet så nu ska det spelas 4-4-2 i stället för 4-1-3-2. 
 

Känns som hårklyveri snarare än en förändring som kan förändra. Kanske ändå en riktig tanke för vad vet jag, men vänta nu, stopp! Spelsystemet…? Med risk för att märka ord och bli utpekad som den svage som vill hämnas som traditionen påbjuder så måste vän av ordning ändå reagera mot just i detta fall konsekventa misshandlande av fotbollsterminologin. Att spela 4-4-2 eller 4-5-1 eller 4-3-3 eller vad man nu väljer är inte en beskrivning av ett spelsystem. Dessa siffervarianter handlar om hur man organiserar laget och kallas därför, just det, för organisation. Organisationen är bara en del i ett större sammanhang som kallas, just det, för spelsystem. Denna konsekventa missuppfattning har inget specifikt med damerna att göra utan gäller inom fotbollen generellt.
Kalla saker för dess rätta namn för "Guds skull"!

Tränaren är den viktigaste ingrediensen i skapandet av framgång. Hen har samma betydelse som bilen i Formel 1. Att lägga miljoner varje år på spelare, (eller på förare för att fortsätta jämförelsen med Formel 1) är numer vardagsmat. När satsade någon klubb i Sverige miljoner på en kvalificerad tränare från internationell toppnivå? Men som sagt, miljoner plöjs ner på spelarköp som tyvärr bara ibland motsvarar kostnaderna och/eller förhoppningarna som fanns. Att lyfta upp unga spelare och ge dem förtroende i ledande roller är sällsynt trots att gott om talang finns i de akademier som elitklubbar nu driver. När talanger plockas upp så handlar det om att få vara med för att mogna och via sporadisk speltid utvecklas och matchas mot en permanent tröja. Jag har full förståelse för det där eftersom steget från ung till de bästa på högsta nivån är stort och måste för det mesta ske i etapper.

Men när det gäller rekrytering av tränare så resoneras det annorlunda för nu gäller hemslöjd och hemmaplanslösningar full ut eftersom en spelare ibland på bara något dygn kan vandra från just att vara spelare till att bli tränare. Här tror man således stenhårt på dem från de egna leden trots att personen är nybörjare och oprövad i skrået. Den som nu tilldelats ansvaret för klubbens tyngsta och viktigaste jobb har således rekryterats efter kvalifikationer från en annan roll, det vill säga spelarens. Detta rekryteringsförfarande är märkligt och harmoniserar dessutom uselt med rekryteringen och tron på egna spelare.

Att gå direkt som spelare till att bli tränare är ett stort och ibland krångligt steg att ta. På lägre nivå kan det vara lättare då tålamodet där generellt är större eftersom man oftare bygger på sikt så att tränare kan ges tid att blomma. Att vandra direkt som spelare till att bli elittränare är ett steg som ingen borde få ta oavsett hur bra man varit. Det är lika, för att skruva till det lite, konstigt som att en bra patient med lång erfarenhet av sjukvården plötsligt utan utbildning erbjuds rollen som läkare för att han just var, en bra patient. Att lära sig tränaryrket är en process som tar tid. Hantverket kan med fördel studeras genom flerårig prao och mentorskap tex i någon europeisk klubb och praktiseras genom att träna lag i lägre divisioner. Lyckas man där kan man vara mogen för mer kvalificerade uppgifter. Precis som för en spelare så startar man ju inte i allsvenskan. En bra spelare blir inte automatiskt en bra tränare även om det initialt kan öppna dörrar och ha en positiv psykologisk inverkan som dock snabbt går över om det visar sig att Ferrarin bara hade en mopedmotor under huven. Förstår man inte att det tar tid att bli en bra tränare så har man ingen respekt för yrket och då bör man inte ha något ansvar för att anställa någon heller. Det finns dock klubbar på elitnivå 2015 där man har före detta spelare både i rollen som huvudtränare och som assisterande. De kanske är bra men bra räcker inte här, inte om man som klubb vill till nivån där de bästa tävlar...

Så vad göra? Vi har inte spelarmaterialet som regelbundet tar oss till CL så för att komma dit, så måste vi, tror jag, anställa någon vars kompetens och kunnande leder oss dit. Nu har jag har varken ansvar eller något uppdrag eller ens blivit tillfrågad kring detta men om jag hade haft det så skulle jag undvika de fällor som andra redan gått i. Jag skulle således aldrig ta hit britter som på sin höjd varit assisterande i kända lag, eller någon öststatstränare som ingen kunde förstå varken språk- eller fotbollsmässigt. Jag skulle förmodligen aldrig anställa en tränare som bara hade spelarkarriären som utbildning oavsett hur framgångsrik den än må ha varit. I alla fall aldrig på elitnivå…

/Mästaren

Etiketter: mästaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln