Parmas prekära läge
Av supportern - Leonard Jägerskiöld Nilsson
Fotbollstragedier har sällan några gränser och nu är det dags igen. Få kan ha missat kaoset och turbulensen kring det klassiska Parma. Ett Parma som kom från ingenstans och tog Italien och senare hela fotbollsvärlden med storm under 1990-talet. Från det att klubben debuterade i Serie A 1990 till det att klubben vunnit UEFA-cupen vid två tillfällen gick det bara nio år.
Däremellan hade världsspelare som Lilian Thuram, Hernán Crespo, Fabio Cannavaro, Gianluigi Buffon, Juan Sebástian Verón, Gianfranco Zola, Faustino Asprilla och Tomas Brolin representerat den lilla klubben från den norditalienska regionen Emilia-Romagna. Spelare som förde klubben till oanade framgångar men också spelare som kostade mer än vad det smakade. Något som klubben fick känna på när den ombildades 2004. Från Parma AC till Parma FC. Och faktum är att det kan hända igen. Om inte värre.
I skrivande stund är det ännu oklart om Parmas nya ägare Giampietro Manenti kan betala ut de uteblivna lönerna till den allt annat än nöjda spelartruppen. Om pengarna inte betalas ut i tid, dvs. igår (måndag), har spelarna rätt att söka sig till andra lag och de kan även vidta rättslig åtgärd mot klubben. Förra gången det ekonomiska svarta hålet nästan slukade Parma helt klarade sig föreningen tack vare Tommaso Ghirardi som köpte klubben 2007 från dess ekonomiska förvaltare. Det är dock Ghirardi som är indirekt ansvarig för Parmas prekära situation idag. Han sålde nämligen klubben i vredesmod 2014 efter att laget fråntagits sin Europaplats som bestraffning för ett systematiskt skattefusk.
Parma som klubb och ledning har således dragit denna situation över sig själva. De som kommer att straffas hårdast är dock fansen. De som alltid har stått på Ennio Tardinis läktare och sjungit med i både inmarschlåt och segersång. De som har följt de forna storheterna Crespo, Cannavaro och Buffon men också de som har varit nere i Serie B och vänt med klubben. Detta är, tyvärr, det förhatliga med den moderna fotbollen. Nu säger jag inte något som ni inte redan vet men framgång kostar. Ibland för mycket. Det har Parma fått känna på två gånger nu och vi har sett det förr. Framförallt i Italien där forna Serie A-klubbar som Siena, Venezia och Piacenza har försvunnit ner i avgrunden. Liknande fotbollsöden hittar vi överallt i Europa. Bland annat i England där Wimbledon snabbt förvandlades till MK Dons eller där Leeds, på mindre än tio år, reste från Champions League-semifinaler till League 1. För att inte glömma Portsmouth som spelade FA-cupfinal för fem år sedan och som vann samma turnering 2008. Nu återfinns de i League 2. Fjärdedivisionen.
Vi kan bara hoppas att Parmas öde blir bättre än så. Men även om skulderna skulle betalas är det, på sikt, ingen garanti för klubbens överlevnad. Hur det slutar och var de trogna fansen sedermera kommer att stå kan bara framtiden utvisa.
/Supportern
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
sladjan osmanagic ingela armbro rune larsson thorbjörn friberg rasmus boman nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund samuel abrahamsson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören helgkrönikör johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman robin gustavsson makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin viking peterson lisa ek gunnar persson poddrepris daniel souza bosse petersson curt einarsson björn bettner