Manchester United, Värvningar och Sjuor
Efter Ron Atkinson katastrofala inledning blev han sparkad en bit in i 86/87-säsongen, och en ny Manchester-tränare skulle utses. Det tog visserligen sju år tills den första PL-titeln var i hamn, men 28 år, 38 titlar och en staty utanför drömmarnas teater senare är Sir Alex en av de mest hyllade tränarna i fotbollshistorien (Jag borde veta, jag har levt sedan 90-talet) Så efter att skotten tackat för sig var pressen på nästkommande manager hög, som attan. Vi vet ju hur det gick för Moyes, trots mer eller mindre samma trupp tappade man sju placeringar i tabellen.
Inför denna säsong gick VM-bronsmedaljören Van Gaal in som tränare, och Uniteds vinnarodds sänktes direkt. Det var han som skulle hämta in titlarna igen. Men efter en (kanske längre än väntad) sommar i Brasilien fick han inte den tid med laget och värvningschefen, som han ville ha. Men det såg ut att gå jäkla bra ändå, under USA-turnén gick United ut med 3 poäng från alla matcher, och lag som Real Madrid, Liverpool och Roma fick se sig besegrade. United beräknades av många vara guldkandidat igen, redan i år.
Något som man inte ska utesluta än, men återigen en skandalstart.
Andre Herrera från Atl. Bilbao och Luke Shaw från Southampton var inför premiären de enda spelarna United lyckats dra åt sig under övergångsfönstret, och som sagt såg det ju ut att räcka gott och väl. Men sen kom smällen, efter förlust i öppningsmatchen skulle det värvas. I ett United där Rooney har fått anpassa sig efter Van Persie har nu ännu en toppforward värvats in, Falcao. VM-stjärnorna Marcos Rojo och Daley Blind värvades in från Sporting CP och Ajax, och så han med kanske mest press på sig av dem alla:
När Shinji Kagawa kom till laget 2012 hade man höga förväntningar på japanen, han skulle ta en viktig roll på mittfältet efter att Paul Scholes pensionerat sig samma år. Men, något ännu större, mer prestigefyllt och symboliskt skulle komma att erbjudas. En siffra som Kagawa fick erbjudandet att ärva av Michael Owen, och skrivas upp i listan under spelare som Ronaldo, George Best och Eric Cantona.
7:ans storhet utmärker sig kanske som mest då Kagawa tackar nej, han ville visa att han förtjänade den först, vilket han misslyckades med.
Tillbaka i 2014 och ett United som satsar på en succévärvning eller två, in i det sista.
Ángel Di Maria i Real Madrid, en perfekt värvning i mina ögon. Efter att stjärnlöften som Nani, Valencia och Young inte levererat på kanten, och i väntan på att Januzaj ska blomma ut värvas världens bästa högerytter, mannen Argentina saknade i sommarens VM-final. Han skulle vara den som räddar säsongen.
Och i ett United där man är desperat på en vändning och nya titlar suktar man efter en ny nummer 7. Vilket man också har fått, i och med värvningen av Di Maria, som tog åt sig sjuan. Men självklart är det mer till det än att bara trycka upp siffran under namnet på baksidan av tröjan. George Best toppade lagets skytteliga sex år i rad, Cantona blev framröstad som Uniteds bästa spelade någonsin och Ronaldo vann en Guldboll under tiden i klubben. Så Di Maria har en ganska stor tröja att leva upp till, ändå.
I helgen tog United sin första seger i årets Premier League. Med 1 mål och 1 assist. Vem som låg bakom? Nr 7.
/Nörden
Senaste inläggen
Arkiv
- ► 2020 (130)
- ► 2019 (213)
- ► 2018 (196)
- ► 2017 (239)
- ► 2016 (261)
- ► 2015 (260)
- ► 2014 (101)
Etikettmoln
sladjan osmanagic curt einarsson bosse petersson rasmus boman thorbjörn friberg nicklas jönsson christian stolpe nils montan-lund samuel abrahamsson söndagskrönikören rickard johansson journalisten helgkrönikören robin gustavsson johan videll gästkrönikör tomas hermansson mästaren gästkrönikören marcus lindén tisdagskrönikören onsdagskrönikören fredrik finnebråth jimmy åkesson torsdagskrönikören måndagskrönikören fredagskrönikören joakim forsell tränaren supportern spelaren ronald åman helgkrönikör makoto asahara lördagskrönikören nörden henrik strömblad daniel collin viking peterson lisa ek gunnar persson daniel souza poddrepris rune larsson ingela armbro björn bettner