Utan glädjen tappar många lusten

Det som handlar om att köpa sig personlig extraträning vid sidan av den ordinarie träningen med laget.

Varningen handlade om att det finns personer som utnyttjar detta genom att profilera sig som ”Personliga tränare” inom fotboll, dels utan att ha några formella kunskaper och i de värsta varianterna även ett brottsligt förflutet. 

Det visade sig även att fler av de Fotbollskanalen tittat närmare på har kopplingar till agenter.

Självklart finns det även de som är högst professionella och seriösa, men nu handlade artikeln om våra storklubbars oro för att unga ambitiösa spelare riskerar att bli lurade.

Jag tycker det här fenomenet är lite intressant även ur ett par andra perspektiv.

Det första perspektivet är att det finns så många som har det så bra idag att det inte är några problem att lägga någon tusenlapp eller två i månaden på att köpa egen extraträning utöver den intensiva träningen som sker med laget.

Jag tycker att det säger en del om hur privilegierade vi är, där välfärd för en hel del snarare handlar om självförverkligande än om att ha tak över huvudet, mat på bordet och vänner att umgås med.

För de av er som känner till Maslows behovstrappa står många av oss onekligen på översta trappsteget och hoppar i dagens samhälle.

Men för all del, bättre att lägga pengar på träning än på onödiga prylar eller saker som förstör kropp eller knopp (om nu spara inte är ett alternativ).

Det andra perspektivet är hur det innan det var möjligt att köpa individuell extraträning självklart fanns många som tränade extra utöver de träningar de hade med sitt lag.

Stannade kvar efter träningen (eller kom före) och slipade på passningarna, skotten, frisparkarna, mottagningarna, fysiken och allt vad det kunde vara.

Ambition är inget nytt fenomen. 

Och det fanns även spontanfotboll.

Innan tv-spel, internet och innan individuella tränare var det roligaste många av oss kunde göra på fritiden att samla ihop tillräckligt många kompisar för att få ihop två lag och spela match. 

(För oss som var med på den tiden är detta fortfarande roligare än tv-spel, internet och individuella träningspass.)

Jag är inte den första att lyfta frågan om faran med att spontanfotbollen har försvunnit. 

Medan den betalda individuella extraträningen har som primär uppgift att bli bättre - resultatfokus, handlar spontanfotbollen om att ha roligt - måbrafokus.

Med ökat resultatfokus kommer seriositeten och allvaret in medan leken och glädjen går ut.

Vilket i nästa steg gör att alldeles för många barn och ungdomar slutar med sin idrott alldeles för tidigt.

Trots att de i vissa fall spås en riktigt bra framtid inom sin idrott.

De tappar lusten oavsett hur mycket tränaren, pappa eller mamma försöker få dem att förstå hur duktiga de är.

Är det inte roligt, så är det inte roligt.

Om nu någon som läser detta tänker att det är så hård konkurrens idag att det inte duger att ägna sig åt spontanfotboll för den som vill nå toppen tänker jag: Har du hört talas om Zlatan?

Han har som alla vet lagt ned hur mycket tid som helst på träning, men en av de saker han många gånger lyft fram är spontanfotbollen med kompisarna där han fick leka och testa nya dribblingar.

Samma sak gäller de flesta av dagens världsstjärnor.

Visst har de alla haft såväl skickliga lagtränare som individuella tränare, men de har definitivt också haft leken och glädjen.

Så, jag förstår klubbarnas oro över det nya tränarfenomenet - och jag skulle vilja lägga till en oro över att byta ut glädje och lek mot seriositet och allvar.

Det behövs både och.

Avslutningsvis ett glädjetjut över att Allsvenskan nu drar igång och en uppmaning att ni fortsätter att vara rädda om er och andra därute!

/Daniel Collin