Tillsammans

Av måndagskrönikör - Jimmy Åkesson

Ena dagen är fotbollen det viktigaste som finns. Det laddas och förbereds för marscher genom städer till fullsatta arenor och hemmapremiärer. En samhörighet tillsammans med människor som känner precis lika mycket som de själva för sporten. Men så förändras allting på en sekund.
 

Fredag eftermiddag och vårkänslorna byttes ut mot kolsvarta rubriker om att Sverige var under attack. Kaosartade rapporter i panik som delades genom blixtsnabba knapptryckningar. Helt plötsligt så betydde allt annat ingenting. Stockholm stannade men öppnade upp sina hjärtan. Lika snabbt som chocken kom – lika snabbt såg befolkningen till att gå ihop och stärka varandra. Två dygn senare samlades tio tusental personer på Sergels Torg för visa att ingen är ensam. Det kändes som en vacker och naturlig självklarhet när det behövdes som allra mest.
 
På Tele 2 Arena var den tysta minuten sådär bedövande tyst innan det brakade loss i magnifik applåd. Från noll till hundra med en intakt och lyhörd respekt. Halsdukarna höjdes mot luften och just där och då spelade det ingen roll om det var det grönvita Hammarby-emblemet eller Kalmars klubbmärke som satt utanpå tröjan. 30 671 personer gick ihop för att hedra offren och visade att ingen av dem skulle sänka sig för terrorismen. Precis som det gjordes på Tunavallen, Jämtkraft Arena, Studenternas IP, Stadsparksvallen och Bravida Arena. Precis som det kommer att göras på Borås Arena och Swedbank Stadion. Tillsammans.
 
Gemenskap och kärlek är två ord som väldigt ofta går att applicera på fotbollen. Det är också två ord som under helgen blivit synonymt med Sverige. Det är hemskheter som enar människor och gång på gång reser de sig. Terrorattacken i Paris 2015 skulle skrämma den franska befolkningen och världen men Europamästerskapet året därpå blev en publikfest. När Nice drabbades under Frankrikes nationaldag i juli förra sommaren tog stadens fotbollslag beslutet att i premiären mot Rennes byta ut huvudsponsorn mot alla de 85 omkomnas namn. De ska inte glömmas bort – de ondska krafter kommer aldrig segra.
 
I fredags tvingades människor gå genom huvudstaden när säkerhetsavspärrningar och inställd kollektivtrafik gjorde sitt. En bildlig symbolik som genomsyrade ”tillsammans”. I går var det en helt annan typ av gång men likväl minst lika tydlig. När Hammarby gjorde den årliga supportermarschen var det som att de gick för en hel stad – de gick med en hel stad. När den andra omgången i Allsvenskan 2017 blåstes igång så var det fotboll det handlade om igen och på Söder i Stockholm blev det som en fristad mitt i allt annat. På vägen hem kom säkerligen verkligheten ikapp och spåren efter fredagens attentat försvinner såklart inte bara för att det spelas 90 minuter fotboll. Men det visade att vardagen inte stannar – att staden fortsatt kommer att stå rakryggad.
 
Det är en klyscha att oavsett språk så förstår du på dig fotbollen. Men det är trots allt till den typen av gemenskap människor vänder sig. Det är den som tagit människor igenom helveten till bättre platser. Det är personer inom den som förhindrat inbördeskrig och det är den som har förenat.
 
Det här är ju aldrig saker som händer i ens närhet. Det här är saker man kan läsa om i tidningar, se skakiga mobilbilder med språk man inte förstår. Nu var det i den egna huvudstaden de slog till och Sverige visade, precis som belgarna i Bryssel eller engelsmännen i London, att de inte viker sig. Ett ”vi” som behövs för att komma ut på andra sidan.
 
Sverige har vaknat upp i dag också. En ny arbetsvecka, måndagströtthet, missnöjdhet över helgens resultat, nya hemmapremiärer, längtan till påskledigheten. Det fortsätter ju precis som vanligt. Det kommer kännas lite annorlunda – lite verkligare. Ett helt land har slutit upp för varandra. Om Stockholm var ett lag var övriga landet dess supportrar. En skara som ställer sig bakom när någon annan försöker trycka ner dem.
 
Ena dagen är fotboll det viktigaste som finns. Men så förändras allting på en sekund. Samhörigheten och gemenskapen är däremot någonting som aldrig kommer att försvinna.
 
/ Jimmy Åkesson

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln