Samsyn utan helhetssyn

Av torsdagskrönikören - Nils Montan-Lund

I Västergötland har distriktsförbunden för fotbollen, ishockeyn och handbollen gått samman och formulerat ”Samsyn”.  Ett gemensamt dokument som uppmuntrar till multiidrottande och att idrotten som är i sin säsong ska kunna få företräde när krockar uppstår. Det om regler och förbud, utan om önskvärda riktlinjer.
 

Det är alldeles utmärkt att de som dubbelidrottar säg fotboll och ishockey, ska kunna idrotta säsongsbetonat om de så önskar. Det kan de allra flesta göra redan i dag, men det finns fall där bekymmer uppstår. Då kan det vara fint att kunna hänvisa till dessa rekommendationer. Det är naturligtvis också alldeles utmärkt att lagidrotterna pratar med varandra och drar nytta av varandras kompetens.  Dessutom ett plus för att det inte är någon absolutism inblandad, utan individen är fri att själv välja.
 
Så långt är allt väl.
 
Men jag tänker ta upp en annan aspekt i det här. Multiidrottande uppmuntras vitt och brett och ska så göra. Men även detta kommer med sina risker. Att allsidig träning är bra det vet vi, men även här kan den totala belastningsmängden bli för stor. Det glömmer(?) man alltför ofta att ta upp.
 
Jag har själv individer som multiidrottar och för mig är det självklart att de ska få kunna prioritera efter säsong, så länge de inte tappar kontakten med sina andra idrotter. Det är sällan eller aldrig ett problem. De gånger bekymmer uppstår är däremot när föräldrar kräver att deras multiidrottande barn ska få delta i lika många tävlingsaktiviteter i båda idrotterna, som de barn som enbart har en idrott.
 
Det skulle rent krasst kunna innebära att barnet ena dagen spelar en innebandyturnering på fem matcher och dagen efter (alternativt senare samma dag) ska upprepa samma bedrift inom fotbollen. Man behöver inte mer än sunt förnuft för att förstå att den belastningsmängden blir övermäktig, att den inte är lämplig.
 
Den aspekten måste också tas upp bredare inom idrottsrörelsen. Nu hyllas allt multiidrottande som nyckeln till framgång och ett sunt leverne, men även detta måste ske med måtta. Det kan bli en för stor belastning fysiskt och mentalt även där.
 
Naturligtvis kan utövaren bli ledsen av att missa fotbollsturneringen för att det blir för mycket med två cuper per helg, men i det gäller det att vara stark som både ledare och förälder att förklara läget. Att det inte handlar om något straff, utan om din egen säkerhet. Om att du ska få vara skadefri och kunna idrotta i många år framåt.
 
Sen finns det naturligtvis individuella skillnader. Vissa klarar av mer belastning, andra mindre. Det kan också skilja sig i olika perioder. Det kan ju faktiskt vara så att mindre speltid i säg en inomhusturnering i fotboll för någon faktiskt handlar om att utövaren inte tål den belastningen i lika hög utsträckning.
 
Idrottsrörelsen måste generellt bli bättre på att formulera sådana här dokument med utförliga förklaringar. I en rörelse som bygger på ideella krafter är inte kunskapen om sådant här tillräckligt utbredd, så alla hjälpmedel som kan tänkas finnas behövs.

/Nils Montan-Lund

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln