Hör av er – Vi är redo!

av torsdagskrönikören - Nils Montan-Lund

Debatten om att förbjuda tabeller i serier och tävlingsmatcher i turneringar för barn under 13 år rasar vidare. Det som förvånar mig är hur de som ligger bakom det här och beslutet har så lite på fötterna och dessutom har missat barnperspektivet, man annars är så måna om.

 

I ena vändan har man skrikit i högan sky om att vi bör lyssna på barnen, bara för att i den andra ignorera dem fullständigt och avfärda deras tankar och åsikter med ”de är påverkade av samhället”. Vi ska alltså bara lyssna på dem när det passar vår egna ideologiska hållning, eller?

Så här har det låtit om förbudet:
- Man skulle kunna tänka sig att det här med toppning och matchning ökar i viss mån, om det finns något att vinna i slutänden, poäng att samla och så vidare, säger Henrik Haraldsson, Svenska ishockeyförbundets utvecklingschef till SVT.

Per Widén, utbildningsavdelningen på SvFF till Aftonbladet TV:
- Vi har väldigt bra utbildningsmaterial. Men vi vet inte riktigt om det här når ända ut på planen. Det är helt riktigt. Men jag tror att det här beslutet som har tagits är ett signalvärde vad man ska fokusera på.

Man har gått från att sakligt och ambitiöst hävda att man ska bygga barn- och ungdomsidrotten på forskning och evidens till ”vi vet inte riktigt”, ”man skulle kunna tänka sig” och ”signalvärde”. Det är en oerhört skrämmande utveckling.

David Eberhard, psykiatriker och överläkare har faktisk och djup kunskap på människan och dess utveckling. Han har intagit barnperspektivet i frågan och säger det själv bäst i SVT:
- Det verkar inte vara så att man lyssnar på barnen, utan att man lyssnar på de vuxna som tror att de lyssnar på barnen snarare. Problemet med hets är folk som är dåliga vinnare och förlorare. Som vi hörde i inslaget, så tycker de flesta barn att det är ganska roligt med tabeller och sådant.

I både forskningen och i inslag och artiklar är barnen överens. De tycker att turneringar och serietabeller är spännande. Själv är jag inte så där väldigt för det sistnämnda, men vi har trots allt riktlinjer i svensk idrott som säger att barnen ska lyssnas på och få vara med och utforma sin verksamhet. Så kanske får jag vika mig vad gäller serietabeller. Kanske bör vi diskutera en lägre åldersgräns där i stället.

Fortfarande är det vanligaste och mest haltande motargumentet: ”vi har inte tagit bort tävlingsmomentet”. Men det är ju skillnad på tävlingsmoment och tävlingsmoment. Annars hade man inte satt ett förbud på några av dem. Precis som Eberhard påpekar är det just tävlingsmomentet (att man kan vinna eller förlora) i sig som är problemet från första början för de vuxna som inte kan hantera det. De måste antingen utbildas eller uteslutas.  Eller så får vi förbjuda matcher helt och hållet.

Det spelar ingen roll hur fina styrdokument och utbildningsplaner vi har, så länge de inte når ut och där har vi ett stort bekymmer idag. Det görs inte nog arbete för att nå ut med och förankra ett synsätt och sunda värderingar för föräldrar och ledare.

Det finns hur många krafter som helst i den svenska idrottsrörelsen och affärsvärlden som gladeligen skulle vara med och satsa på att driva en kampanj, får att nå ut bättre. ViLirare med sitt nätverk är ett exempel på en jätteresurs. Om förbunden nu bevisligen inte klarar det själva, varför inte ta hjälp av andra? 

Det tyska fotbollsförbundet har under 2000-talet utbildat en herrans massa tränare anställt dem och skickat dem ut till föreningar som inte har akademiverksamhet, samt olika träningscenter runtom i landet. DET är att ta ansvar på riktigt. Resultatet blev VM-guld 2014 och två lag i Champions League-final.

Svensk fotboll i sin tur inför ett tandlöst förbud, som hittills inte haft någon uppmätt effekt alls i de distrikt som plockat bort tabeller i seriespel. Som stänger ute och bestraffar barn kollektivt. Titta på Tyskland. Utbildning och aktivt arbete ute på gräsrotsnivå gjorde skillnaden.

Sen är förstås den stora frågan hur i hela fridens namn det kan vara mer okej att spela placeringsmatcher mot internationellt motstånd än inhemskt. Att det är skillnad på att spela slutspel mot ett lag från Danmark och ett från Mörrum. Det sistnämnda är förbjudet, det andra kommer få spelas med en dispens. Det väcker vissa frågor varför Gothia Cup och Piteå Summer Games skulle släppas igenom, men inte till exempel Roslagscupen?

Vi har sett i ett antal omröstningar dessutom ett uttryck från den svenska idrottsrörelsen att den breda majoriteten är emot det här. Det går inte att vifta bort. Det är människor som de allra flesta varit en del av idrotten som barn och ungdomar. Det är oerhört många sakkunniga som är med och röstar. Det blir lite som att försöka förminska ViLirares nätverk som ”gamla elitprofiler”. De är i dag oerhört framstående inom andra fält. Nätverket har lärare, läkare, barnboksförfattare, forskare, författare, fritidschefer, barn- och ungdomsledare och mycket mer än så. Det är en enorm kunskapsbank som saknar motstycke i svensk fotboll.

Så sluta gissa och sluta experimentera på barnen! Sluta att lansera ”symbolik” utifrån egna ideologiska värderingar. Lyssna på barnen i stället och låt oss tillsammans jobba för att utveckla svensk fotboll. Att tillsammans jobba för att föra dialog och utbilda de som SvFF och distriktsförbunden ensamma inte når.

/Nils Montan-Lund

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln