Ett meningslöst år

Av lördagskrönikören - Marcus Lindén

I samma veva som klassiska Upton Park tackades av med en rejäl fest, tog också Manchester City ett stort steg mot Champions League-spel nästa säsong. Manuel Pellegrini gjorde förra helgen sin sista hemmamatch som manager för klubben. Han dansade dock inte in i mål, han kröp in med minsta möjliga marginal.
 

Redan i vintras slog bomben ner att Pep Guardiola ansluter till Premier League nästa säsong och blir Manchester Citys näste manager. Det innebar också att Manuel Pellegrini hade ett halvår på sig att förlora. Så lite att vinna, så mycket att förlora. Klubben såg det som en rimlig lösning med tanke på att Pellegrinis kontrakt löper ut efter tre år och att det bara inte förlängs. Det innebar dock att chilenaren fått leva med kniven mot strupen i över en halv säsong. Som sagt: med allt att förlora.

Om vi tänker bort att det finns en liten risk att Manchester City kollapsar i den förhållandevis enkla matchen mot Swansea i slutomgången, så är säsongen i mål. Om det var vackert och glamoröst? Knappast. Även om de nådde längre i Champions League än tidigare så var man aldrig nära. De hoppade av titelracet för ett par månader senare och tog den där Champions League-platsen genom att Manchester United misslyckades. De vann inte en plats, Manchester United förlorade en.

Samtidigt kan du från Pellegrinis synvinkel hävda att det som skulle uppnås genomfördes. Det här var ett halvår av väntan. Ett bortkastat halvår enligt klubben själv. CL-platsen var ingen triumf som skulle firas när den skulle spelas hem, det var någonting som skulle vara en självklarhet. Dessa saker lyckades i alla fall Pellegrini med. Hur firades han av? Som att han misslyckats. 90 % av hemmafansen hade lämnat arenan när Pellegrini skulle tackas av. Supportrarna blev klubbledningen. De bockade av ett bortkastat halvår, ingenting skulle firas.

Vad går att säga om situationen med detta i bagaget? Främst att det kan vara väldigt svårt att träna ett fotbollslag med flera miljarder på banken. Jag klandrar inte Pellegrini. Champions League-semifinalerna var ingen rolig syn för dem som hoppades på ett engelskt lag i final. Manchester City var energilösa och hade aldrig en till växel. Men vem kunde kräva det? En tränare som fått räkna ner sina dagar i kombination med att spelare redan börjat fundera på om Guaridola vill behålla dem och i alla fall lagt Pellegrini bakom sig. Att Guardiola skrivit på skulle förmodligen inte kunna döljas. Men slutsatsen är att detta var en genomusel säsong av klubben Manchester City. Inte bara Pellegrinis bygge.

Om Guardiola blir lyckad och plockar titlar i klubben återstår att se. Manchester City är ytterst identitetssökande och identitet får man med Guaridola. Något unikt, ett namn och uppmärksamhet i mängder. Det kostar dock nya miljarder. Fler miljarder än vad det kostat innan. Spanjoren är mästare i sin gren, men ingenting garanteras för det. Vad kommer det att vara värt? Guardiola har mer att vinna än Pellegrini hade sitt sista halvår, men kraven är skyhöga för någonting väldigt svårt.

Projekt som Manchester City är vedervärdiga. Ingen röd tråd, miljarder som kastas bort för att knipa en Champions League-plats med två poängs marginal i den sämsta Premier League-upplagan på många år och en kommande storrensning bland dessa inköpta stjärnor. Bortser du en spännande framtid för att ett stort namn tillträder i sommar, har inga steg tagits. De har backat. Nya miljardklubbar kommer i framtiden. Mitt råd är att inte kolla på Manchester City.

/Marcus Lindén

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln