Mot ett mästerskap i öst

Av - Jimmy Åkesson -

Mitt i den anglofiliska upphetsningen av att Premier League äntligen har dragit igång så pausas den abrupt av ett landslagsuppehåll som fler och fler verkar se som den irriterande lillebrodern istället för storasyskonet att se upp till.
 

Etiketter: jimmy åkesson

Visst är de årslånga kvalen inte alls lika sexiga som huvudturneringarna. I själva verket är det nästan tvärtemot. Snart är såväl Europamästerskapen som Världsmästerskapen i en ny regi som talar om vart fotbollsvärlden är på väg. Demokratin styr inte längre fotbollen och när Qatar står rustat för världens ögon så kommer majoriteten av dem titta syrligt. Men de kommer inte bry sig. De står högst upp i näringskedjan där pengar byts mellan händer som håller i samma intressen.
 
Det är inte helt friktionsfritt att det ska spelas ett fotbollsmästerskap i Ryssland nästa sommar heller för den delen. Som Emma Greens regnbågsnaglar inför OS 2014. Eller dopningskandalen som briserade för drygt ett år sedan.
 
Ändå är det dit vi sitter och hoppas på att Sverige ska ta sig. Inte för politiken. Men för fotbollen. Det går ju inte att dela upp det så svart och vitt egentligen. Allt det där hänger ihop. Ni vet det lika väl som jag. Men turneringen kommer att spelas – det gör den oavsett protester eller höjda röster.
 
Janne Andersson landslag håller på att jobba sig till mästerskapet i öst. En sommarfest och en halvårslång uppladdning och drömmar om vad ett lag kan uträtta under en månads tid. Mot Bulgarien såg det ut att ta stopp. Mot Vitryssland var det ett helt annat Sverige. Just den här landslagssamlingen så har det återigen bevisats att det inte går att köra över vilket motstånd som helst. Frankrike ska vinna mot Luxemburg men ändå så lyckas de inte få hål på en målvakts som kanske gör sitt livs match. Det handlar inte om fransk arrogans, det handlar om att göra det ingen tror på. Sverige trodde att de skulle spela ut ett kompakt Bulgarien i Sofia. De hade trots allt plockat poäng mot både Frankrike och Nederländerna och hade en god chans att åtminstone börja snegla på vilket hotell som ska bli deras nästa sommar. Inställningen? Den stannade hemma på Arlanda. Som ett borttappat bagage dök det upp några dagar senare i Minsk.
 
En nödvändig väckarklocka om ett svenskt landslag ska plocka poäng i de två återstående kval-matcherna om drygt en månad. Den där matchen på Nationalarenan mot ett pånyttfött Luxemburg, den som innan det här uppehållet var tre poäng i väskan direkt har helt plötsligt blivit någonting helt annat. Ett poängtapp där skulle innebära att fler trötta Zlatan-tillbaka-till-landslaget-tweet basuneras ut. Var sak har sin tid och ett landslag utan Ibrahimovic är nu.
 
En sexpoäng-samling hade med facit i hand gett fem spårvagnar, plus, getingar eller fyrar. Istället får den godkänt. Varken mer eller mindre. Tre insläppta mot Bulgarien är ett minus. Fyra gjorda borta mot Vitryssland är tre plus.
 
Sverige har den där playoff-platsen i sin ägo och det är bara de som kan se till att den behålls. Om Janne Andersson och hans stab vaknade till liv efter Bulgarien så lär Didier Deschamps hår blivit lite gråare efter busvisslingarna på Stade de France. De kommer inte släppa fler poäng. Då är det andraplatsen i grupp A som är kvar att spela om. Ett avgörande tre dagar i oktober som på ett sätt sätter tonen för hela 2018. Ett avgörande på Amsterdam Arena som kan bli exakt sådär ångestfylld som ingen blågul supporter vågar tänka på att det kan bli.
 
Det är två matcher som står i vägen för att Janne Andersson ska leda Sverige till det första Världsmästerskapen sedan 2006. De har skaffat sig en god chans att nå dit. När det nalkas oktober kommer gemeneman återigen rikta intresset mot landslaget.
 
/Jimmy Åkesson

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln