Fotbollsföräldern Larsa introducerade mig till min livslånga kärlek

Av - Lisa Ek -
Jag är Lisa Ek, drömmare sen 6 års ålder då jag första gången uttalade att jag skulle bli fotbollsproffs i Italien. De sa då att det var omöjligt eftersom det inte fanns några kvinnliga proffs i Italien. 27 år senare debuterade jag i Italienska serie A , iklädd Fiorentinas lila tröja och med proffskontrakt i handen. Jag har nu avslutat min spelarkarriär, en cirkel slöts och en ny början tog vid. Jag studsade in i mitt nya liv som ett levande bevis på det som lägger grunden för framgång: ”Ingenting är omöjligt!” 

Genom åren har jag sett otroligt många fotbollsträningar. Jag har sett träningar med våra allra yngsta lirare, de som är 6-7 år gamla och träningar med vuxna män och kvinnor som spelar i Champions League. Jag har sett barn som tränar uppspel och taktik under sitt första år på en fotbollsplan. Jag har sett äpplen höga blivit skrikna åt för att de inte gör “rätt”. Åsikterna och filosofierna är många angående hur man ska och inte ska träna fotboll. Vi ska skapa fysiskt och mentalt starka, tekniska spelare med bra speluppfattning, bra spelförståelse och bra tillslag. Så långt är vi överens. Och kanske är det den tydliga målbilden som rör till det för ett fåtal av våra yngsta lirares ledare. Med Ronaldo och Rapinoe som slutmål missar de det uppenbara, helt öppna och avgörande delmålet, det enda som räknas oavsett ambition: Att få varje unge att känna att fotboll är det roligaste som finns!
 

Etiketter: lisa ek

Jag började spela fotboll när jag var 6 år gammal och det var kärlek vid första ögonkastet. Jag älskar fotboll mest av allt efter min familj och jag är aldrig lyckligare än när jag får träna och spela fotboll. Att min första kontakt med fotbollen blev en sådan stark positiv upplevelse beror på flera saker: jag var duktig, jag tyckte om att springa och göra av med energi men mest av allt Larsa. Larsa var vår tränare och pappa till en tjej i laget. Han var skallig (och är med största sannolikhet fortfarande det) och han hade alltid på sig en grön FK Bromma träningsoverall och en för liten virkad mössa i jordens alla färger. Larsa kunde nog egentligen ingen fotbollstaktik och övningarna på våra träningar var knappast avancerade men Larsa var överlägsen på att skapa glädje,engagemang och energi. Han förstod att fotboll bygger på glädje och han skrek ”braaaaa Lisa” så det hördes över hela Stockholm även om vi låg under med 7-0 och jag bara hade sprungit en rush utan boll.

På Larsas träningar fick man alltid ha bollen. Det fanns bollar så det räckte till alla, man behövde inte dela boll med någon. I slutet av varje träning, efter att vi hade spelat match, var det tävlingar och stafetter. Jag har filmklipp från stafetterna, Larsa skickade dem till mig efter att jag hade blivit fotbollsproffs och när jag ser de klippen idag är det tydligt 1) att jag jag redan då levde efter mottot “har man inte fuskat har man inte försökt” 2) att det är ett helt litet fotbollslag som skriker av glädje och att det är ungar som kommer tillbaka även nästa träning och träningen efter den.

Jag är så otroligt tacksam över att jag fick mitt välkomnande in i fotbollsfamiljen av just Larsa. Larsas entusiasm smittade av sig, hans träningar var alltid roliga, han var rättvis och han skällde aldrig. Jag avgudade min första tränare och någonstans där, tillsammans med honom väcktes min dröm: Jag ska bli fotbollsproffs när jag blir stor och jag ska spela i landslaget. De flesta av mina lagkompisar hade lägre ambitioner med sin fotboll men de kom ändå tillbaka träning efter träning, motiverade av glädje.

Min upplevelse av vad som är viktigt för våra små spelare stämmer väl överens med forskningen. Hur man tränar ungdomar efter de där första åren är en annan diskussion men för våra yngsta är det bara en sak som gäller: Få dem att känna att fotboll är den roligaste saken i världen. Gör så att de kommer tillbaka och sätt ditt barn i miljöer där hen får ett välkomnande in i fotbollen som skapar förutsättningar för en livslång kärleksrelation till sporten. Och glöm inte att se till att den finns en boll till varje unge, så man slipper dela!

/Lisa Ek

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln