De bortglömda

Av tränaren - Nils montan lund

Debatten, eller debatterna, runt den svenska idrottsrörelsen tycks aldrig tystna. Det är ett ämne som berör så oerhört många och som verkligen engagerar. Men återigen är det lätt att konstatera att nästan alla är på tok för polariserade.


 

Det blir lite klubbarna för inbördes beundran som möts och gör allt för att misskreditera varandra, för att inte den egna världsbilden och bubblan ska spricka. Då plötsligt drar en stormvind in vid namn Johanna.
Johanna Rosén för att vara exakt – en 29-åring med erfarenhet av allsvensk fotboll i både Vittsjö GIF och Kristianstad DFF.

I en intervju på NSK.se kliver hon fram och luftar sina minst sagt kontroversiella åsikter. Hon är nämligen för tidig toppning och helt salig på sin egen tro. - Det skapar morötter. De duktiga ska tillåtas träda fram, men leder man med 3-0 så kan man byta ut sina stjärnor och låta de andra komma in, säger hon. Vänta, vad?!

Nu blir det ju så här igen: hälften bra och hälften knas.
Givetvis ska de som är duktiga, har lätt för sig och har ambition redan i tidig ålder få tillåtas vara och ha det och få en stimulerande miljö. Men att de som inte är lika duktiga inte ska ha samma rätt till speltid och utveckling, det är helt obegripligt.

Nåja, om vi inte låter det bli ett skynke så delar hon faktiskt med sig av intressanta egna erfarenheter i artikeln. Hon utgår helt och hållet från sig själv. Att hon sen applicerar det på alla, det är där det blir fel.

Ett citat man kan inte får förringa är detta:
- Jag blev frustrerad över de som hade saft i vattenflaskorna och inte träffade bollen på träningarna.
Här har vi ju faktiskt (äntligen!) någon som träder fram och sätter ord på vad faktiskt en del fotbollsspelare känner redan i ung ålder. De är absolut i minoritet, men de finns. Dessa tycker jag glöms bort och negligeras i debatten gång på gång. Som om de inte finns. För så tycker, tänker och känner ju inte barn. Alla ska dras över en kam.

Har inte den här gruppen barn och ungdomar som känner som lilla Johanna rätt att få sin utmaning och bli sedda utifrån sina förutsättningar och ambitioner? Jo, självklart!
Den möjligheten finns också i dag i form av akademilag/förstalag och den ska inte tas bort. Det är ju alldeles utmärkt att fler får möjlighet att utöva sin idrott utifrån sina förutsättningar. Det ska vara en rättighet, tycker jag. Men det här framförs aldrig i den polariserade debatten och klubbarna för inbördes beundran, där de sitter och upprepar sina argument som mantran för de redan frälsta.

Det finns en del tokiga citat från Johanna i artikeln, det gör det. Den blir därmed också lite för lätt att avfärda på ett sådant sätt (”tomma burkar skramlar högst”) att man missar att det även finns lite tänkvärda pratminus att ta med sig.  

Etiketter: tränaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln