VM, förbundskaptener
och politikermygel...

Vi såg det tidigt. Vet inte vad andra tänkte men min reflektion var, hur i helvete ska Sverige kunna komma med i det här sällskapet igen? Och om detta ändå sker, vad kan vi bidra med till underhållningen och framförallt, kan vi rubba några? Det där tröttsamma ”dödens grupp” ältandet kommer vi garanterat att få läsa och höra om oavsett vilka lag vi lottas mot eftersom alla lag nu känns bättre.
 
Kan det vara så illa att andra jämförbara nationer nu sprungit förbi oss i utvecklingen av såväl individuell skicklighet som i den svenska paradgrenen, att lyckas som lag? Om vi under Lars-Tommy epoken snuddade vid första startgrupp för att tala alpint, så tillhör vi snart inte ens andra grupp. Kval i sig är spännande eftersom det är ”vinna eller försvinna läge” i alla matcher. Höstens kval ger dessutom en fingervisning åt vilket håll Sverige går. Kan vi ta rygg eller hängs vi av ännu mer och kanske för gott?

Hade PSG signat med David Luiz efter VM hade förmodligen förhandlingsläget för honom var svagare efter allt sjabbel han var orsak till när medaljerna i VM skulle fördelas. Inte sen jag på 70-talet satt på Domnarvsvallen och såg Forssa BK i div IV möta hårda pojkar och män från Vikmanshyttan, Oxberg/Älvdalen, Garpenberg och Sälen/Sörsjön så har jag sett någon springa så bonnigt, så utåt med fötterna som David Luiz. Verkar också som han vill spela både back, mittfältare och forward. Tveksamt dock om han ska agera i dessa roller samtidigt i samma match, dessutom i en VM-semi.

Kanske fanns det ett kontrakt mellan förbundet och SVT, om inte borde Erik Hamren ha avstått rollen som sakkunnig i kanalens sändningar. Nu var många väldigt högljudda i sin kritik mot hans insatser där. Den mest obegåvade kritiken (humor) skrevs av en krönikör på en kvällstidning som försökte hitta en ny infallsvinkel på klagandet. Krönikören tyckte på allvar att Hamren skulle varit på matcherna och spionerat på motståndare i stället för att vara i studion.

Reflektion; När jag 1980 skulle köpa min första video kunde jag välja på de tre modellerna VHS, VCR eller Betamax för att se film eller för att spela in något som kunde ses i efterhand. Idag finns förmodligen hur många system och möjligheter som helst att återse något man missat och detta vet naturligtvis Hamren och alla andra utom just denna krönikör. Eller ville hon som så många andra bara gnälla lite på Hamren för att det var populärt just då?

Hamrens roll var ett kamikazeuppdrag.  Det var inte alls konstigt att det blev styltigt och stappligt där han i strålkastarskenet kämpade med att få fram något intressant och klokt utan att trampa någon av alla dem han representerade på tårna. Hade han sagt något för klokt, och för intressant hade det garanterats misstolkats och ny kritik hade omgående kommit hur han kunde stå där och säga och tycka sååå konstigt som svensk FK.

Apropå förbundskaptener så har jag aldrig gillat Felipe Scolari. I det här fallet dömer jag hunden efter pälsen eftersom jag personligen aldrig varit i närheten av honom. Tröttnade på karln redan när han basade över Portugal och landet arrangerade EM 2004.

Tråkigare och gnälligare coach får man leta länge efter och med ett kroppsspråk som ingen blir varken inspirerad eller glad över att se. Det klagas på allt och alla och i synnerhet på domarna när hans egna, och hans lags tillkortakommande avslöjas. Googlar man bilder på dåliga förlorare kommer hans ansikte upp över hela skärmen. Att han dessutom, med en hel nation i ryggen, fullständigt misslyckades med att förbereda sitt lag både taktiskt och mentalt i semin är uselt. Vilken annan coach som helst oavsett nivå hade gjort det bättre. Fiasko är ordet här!

Först kom politikern, sen kom människan. Nej, först kom människan och ur henne föddes politikern. Dessa massornas representanter som med förbättring och rättvisa som drivkrafter blev folkets oavlönade hjältar i kampen mot ett jämlikare samhälle. Den beskrivningen av en politiker stämmer inte idag. Den stämmer i vart fall inte på Marita Ulvskog (S) eller Marit Poulsen (FP) eftersom de av skatteverket nyligen fått sin inkomst upptaxerad med 35 tusen var efter att ha myglat med eurokursen för att gynna sig själva. Samtidigt lovar sossarna med den mumlande svetsaren i spetsen jobb åt alla dem som inte har någon inkomst att mygla med, dvs alla arbetslösa i Sverige inom 90 dagar. Att ingen har hittat den fixa-fram-jobb-knappen att trycka på lite tidigare…
Nåväl, eftersom det omöjligt kan gå någon ekonomisk nöd på Ulvskog så bör hennes klavertramp, hennes girighet att förse sig själv med extra skattepengar ses som ett sänke för trovärdigheten hos dem som hoppades på ett rättvisare samhälle med SAP vid rodret. Vad Poulsen anbelangar så är hennes uttjatade och självpåtagna etikett ”jag är en gammal bondmora jag” en skymf mot de kvinnor som på riktigt kan kallas sig det. Att vara politiker är att glöda. Precis om en idrottare, beredd att överträffa sig själv varje dag för att lyckas. Skärpt och erfaren kan man vara även när man fyllt 74, men det är något annat. När viljan förkalkas och ersätts med pengabehov går prestationen på autopilot. Då är man slut som både politiker och idrottsman.

Oavsett hur bra en låt är så finns ett slut, man tröttnar efter för många lyssningar. Från denna regel finns ett undantag, ett lysande. Låten låg som spår tre på The Stranger. Albumet som släpptes 1977 och blev prisbelönt och ett lyft för denne Bronxfödde 166 cm långe pianokille. Av de låtar som Billy Joel skapat är denna hans vassaste och med en text som fäster utan att vara banal. Låten är också ett stilexempel på hur en låt ska byggas. Från elpianot som i introt ensamt ackompanjerar ”Don´t go changing, to try and please me”, till avlutningen där Joel lämnar över sången till en saxofon som avslutar så snyggt, så snyggt...


”Just the way you are” blir bara bättre och bättre med åren.


Salve

/Mästaren
Etiketter: mästaren

Senaste inläggen

arkiv

Krönikor av: