Landslagsårets MVG

Av - Jimmy Åkesson -
Norrköpingsson som uppskattar kombinationen skrivande, fotboll och kaffe. Coachar damfotboll, håller igång i division 6 och jobbar med kommunikation. Är svag för yttersidor, glidtacklingar och har alltid haft Sami Hyypiä som idol.



Sverige ska spela ett nytt europamästerskap i fotboll på herrsidan och när förvirringen i Nations League och 11 värdnationer nu sakteligen börjar lägga sig så känns det sådär bra som det borde göra efter ett kval. Sverige manövrerade sig igenom grupp F och avslutade den på ett alldeles förträffligt sätt.
 

Etiketter: jimmy åkesson

Sex segrar, tre kryss, en förlust och en Nations League-livlina som aldrig behövde användas. När Sverige påbörjade kvalet på Friends Arena en vårkväll i mars kom de från en fotbollssommar som förtrollat en befolkning. 2–1 mot Rumänien och en kvalstart med mersmak. 3–3 mot Norge och ett landslag som blev läst av Lars Lagerbäck. Om det är något vi har lärt oss är det att ingenting lämnas åt slumpen när Janne Andersson och Peter Wettergren väl sätter igång. De fortsatte och såg till att aldrig sluta.

Då åker man på 0–3 borta mot Spanien. Då klarar man också av en spansk anstormning á 20 minuter och bara är sekunder från en seger hemma mot den sydeuropeiska giganten.

Förmågan att syna felen, korrigera och utvecklas. Att ge sig själva chansen att lyckas. Inför den sista samlingen hade Sverige säkrat upp med både livrem och hängslen för att ta sig vidare. Om Cosmin Contras segerpressade Rumänien skulle vinna väntade Färöarna hemma.

Man kan ta sig ann den typen av uppgifter på olika sätt.

Sverige klev ut på Arena Națională i Bukarest och spelade ut hemmalaget som om det vore det mest naturliga i världen. De första 45 minuterna var fulländade på alla sätt och vis. Visst fan har det tjatats om det kollektiva laget men om det var någonting som fungerade där och då så var det en uppvisning i att anfalla och försvara över hela planen. Tillsammans.

Det var därför Emil Forsberg och hans kreativitet fick frihet att vara lite överallt. Det var därför Marcus Bergs outtröttliga arbete gav utdelning. Det var därför det svenska försvaret stod rätt mest hela tiden.

Och det såg så enkelt ut. Lugnt, sansat, vackert och välsmort gjorde Sverige både 1–0 och 2–0 och såg till att rasera all nervositet, knyckla ihop den till en liten boll och skicka den all världens väg. Att Sverige kontrollerar en match och en matchbild över 90 minuter tillhör inte vanligheterna men de visade i den rumänska huvudstaden att de återigen kunde anpassa sig när det behövdes. 

När avancemangs-festen tagit slut, glädjetårarna torkats undan och ”när alla vännerna gått hem” tystnat skulle Sverige göra sig redo för att avsluta landslagsåret 2019. Den enda spelare som stod kvar som startspelare i laguppställningen var Kristoffer Olsson. Han som Rocky-fintat bort både spanska, norska, rumänska och maltesiska mittfält. Det fanns såklart en tanke med att resterande tio spelare fick vila – någon var ju tvungen att styra och ställa där på mitten.

Det finns sexigare matcher än Färöarna hemma en måndagskväll i november. Men det gav möjligheter att tänja lite på boxen och låta ett gäng unga killar som knappt lämnat tonåren att debutera på riktigt. Mattias Svanberg, Dejan Kulusevski och Alexander Isak är en trio som har alla chanser att cementera sina platser i ett kommande svenskt landslag. Deras insatser i en sval och betydelselös kvalavslutning kommer inte betyda varken mer eller mindre när EM-truppen ska plockas ut. Men att de är där de är, i Bologna, Parma och Real Sociedad – med Ken Sema i Udinese, Kristoffer Olsson i Krasnodar och Muamer Tankovic på väg till Genoa – det en kittlande känsla och en försiktig positivitet om vad de kommande åren har chans att bjuda på i mästerskaps-sammanhang.

Betyget på 2019 kan knappast sättas lägre än ett MVG på den nu föråldrade skalan. Det är nästan så att den här känslan har blivit en vana. Tja, det är väl inte speciellt svenskt att tro att någonting, någon gång kommer att gå bra utifrån ens egen förmåga men jantelagen kan vi lika gärna begrava när klockan byter år.

Så vad säger ni, en medalj 2020 kanske inte är så omöjligt ändå?

/ Jimmy Åkesson

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln