Snöbollen rullar hela vägen

av mästaren - bernt ljung

Avgå! Matchen hann knappt sluta innan tidningar och andra plattformar eldade upp massorna med vad man tyckte om Hamrén och hans framtid. Trots den stora besvikelsen över att Hamrén och miljonärerna på planen inte stod upp bättre när det som bäst behövdes, så ska vi hålla oss för goda för att hugga knivar i ryggen på någon som är nere för räkning.

 

Etiketter: mästaren

Även om Hamrén är en mycket kompetent tränare så är han beroende av en grupp som klickar med hans kunskaper, filosofi och attityd och som utifrån det är beredda att offra det som behövs för framgång. Samma förhållande gäller för spelarna, de är i händerna på en tränare vars kompetens, strategier och framtoning måste synka med deras förmågor, egenskaper och förväntningar. Inget av detta fungerar i den omfattning som skapar resultat nödvändiga för att få leka med de större pojkarna i turneringar vartannat år. Efter drygt fem år finns det nu inget som tyder på att de goda resultaten som måste komma kommer, så därför, fortsätt inte på detta alltmer uppenbara förlorarspår. Jag ser på relationen och samarbetet mellan Hamrén och spelare som en snöboll som börjat rulla nerför.

Den kommer aldrig att stanna och börja rulla uppåt. Den kommer att rulla hela vägen ner. Och i den grupp som ska baxa upp den på banan igen tror jag inte Hamrén ska ingå… Min känsla är att FK-jobbet aldrig riktigt passade personen Hamrén. Inte för att det skulle vara för svårt, utan snarare för att han aldrig känts bekväm och hundraprocentig i rollen. Jag inbillar mig att Hamrén är den perfekta klubbtränaren där han med sitt ödmjuka kapital och hårt jobb över tid kan åstadkomma skillnad. Trots att kostymen är vacker så passar den illa, därför att Hamrén, sju dagar i veckan är mer komfortabel i en fotbollsmässigt simplare miljö, än de fotbollens Nobelfester som landskamper handlar om. Kort sagt, Hamrén är mer arbetarklass än företagsledare, vilket inte harmoniserar med nutidens kravprofil för en FK…

Lite ledsamt att behöva skriva detta, men fyrbacken mot Österrike kan ha varit den sämsta som någonsin representerat Sverige. Granqvist är det ändå svårt att bli arg på med sitt stora hjärta. Tyvärr så räcker inte det om den övriga begåvningen är begränsad. Nu är Granqvist mycket bättre än så, men han påminner om den där kämpen, den där kulturbäraren som förr fanns i alla klubbar i de lägre divisionerna. Ni vet den där som kämpade och slet trots begränsad talang och som spelade hela sin karriär i samma klubb och som aldrig för alla pengar i världen skulle komma på tanken att byta klubb. För övrigt samma spelare som alltid hamnade längst bak i bussen med en kasse burköl på väg hem från lördagens bortafight.

Österrike då? Ett mycket kompetent och välbalanserat lag som visade upp en modern, effektiv och vacker fotboll. Sverige blev avklädda och avslöjade mot en nation som över tid varit våra jämlikar, men som nu kört ifrån oss rejält. På det sätt som Österrikes spelade borde fler nationer än vi kunna använda som förlaga för att skapa en framgångsformel. Jag menar, utan världsstjärnor men med hyggliga spelare bör Sverige söka en ny, tydligare och effektivare väg där kollektivet prioriteras istället för de ständigt återkommande enmansföretag på chans och som sällan leder någonstans. Dessutom, fotboll är ingen kampsport, men spelet ställer stora fysiska krav, och det berodde nog inte bara på de tajta tröjorna att österrikarna framstod som fysiska praktexemplar på Friends. Forsberg med flera såg ut som pojklagspelare bredvid spelarna från alplandet. Sagt det förut och jag säger det igen, det går inte att skicka pojkar för att göra mäns arbete…

/Mästaren

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln