80-tal och 2 x Bo P

Av mångagskrönikören - Bernt Ljung

En person i utkanten av min bekantskapskrets sa nyligen lite triumferande, nu har jag äntligen börjat röra på mig! Imponerande sa jag, men vad gör du då? Jag cyklar. Kanon. Cykla är perfekt träning för oss som börjat mogna, fortsatte jag. Träning och träning fortsatte personen, det är ju inte så att man behöver duscha precis. Nehej, sa jag. Men du cyklar alltså sakta? Nej nej, det går fort, jag cyklar ifrån de flesta. Du vet jag har skaffat en sån där elcykel. Det är perfekt, för den går av sig själv. Men när trampar du då? Nerför…
 

Jag passerade en fotbollsplan för några dagar sen. Inget konstigt med det då det finns gott om dem i Borlänge. Men det var något som inte stämde här, det var något som var annorlunda. Efter en stund kom jag på det, det var inget gräs framför målen, det var jord! Det var så där slitet som det var förr. Så där som det såg ut på alla arenor oavsett vilken nivå matcherna spelades på. Idag skulle det förmodligen bli protester och löpsedlar om målvakterna skulle behöva slänga sig där inget gräs fanns…
 
Det är senhöst 1987, telefonen ringer. I luren hörs en obekant röst från en till namnet bekant person, han heter Bo Peterson och är ordförande i Vasalund. Han frågar om vi kan träffas dagen efter, det gjorde vi, och inte bara då, utan så småningom även i stort sett dagligen de kommande tre åren.  Jag har aldrig, varken innan eller efter, haft en ordförande som varit så närvarande, så rak och ärlig, och så engagerad. I min bok spelar Bo P i en egen division bland fotbollsordföranden, och den respekt han förtjänar för det han gjort för Vasalunds IF är oslagbar. Jag tänker ofta på de tre åren jag spelade i klubben. Och givetvis på den gigantiska skuffelsen i sista omgången -89, då vi blev passerade efter mållinjen av Bajen. Hade detta osannolika scenario inträffat i ett land där moral och samvete ibland är mer elastiskt för att till varje pris få vinna, hade utredningar och förhör inletts omgående. Vi som blev förlorare i detta osannolika drama la aldrig någon skuld på Bajen eller Karlstad, eller någon annan heller för den delen, vi riktade vår besvikelse mot oss själva då vi trots spelövertag, inte vann i Luleå. Det är den uppfattning som gäller, och det finns ingen anledning att tro något annat eftersom detta var Sverige 1989. 
 
Om ordföranden Bo P var någon som jag bara hade hört talas om så gällde samma förhållande gentemot tränare Bo Petersson. Som sagt, tänker jag ofta på åren i Vasalund och de goda förutsättningar som fanns för att utvecklas både individuellt och som lag, grundat i en vilja att tillsammans skapa något stort i klubben. Nu lyckades vi inte nå hela vägen, men vi gjorde tre bra säsonger där endast ett par kantbollar och en nätrullare i säsongernas slutskeden stod mellan oss och högsta serien. Bosse, den mjuka hårdingen och den hårda mjukisen är egentligen värd en egen krönika för sin skicklighet, sin professionella inställning stadgat i kompetens och hängivenhet. Han är den du kan luta dig mot oavsett från vilket håll det blåser, och som behärskar den svåra konsten att på ett naturligt sätta hitta rätt maktbalans i relationen mellan tränare och spelare.
 
För att skicka på ännu mera beröm så gjorde Bosse någonting som jag tidigare aldrig hade upplevt, då han några timmar efter en match ringde och bad om ursäkt för han tyckte att han hade gått över gränsen i ett meningsutbyte med mig i en paus. En sån människa är det ju omöjligt att inte tycka om!
 
Om några dagar så startar ytterligare ett i raden av vad som kan kallas slaget om Europa. Jag hoppas att våra svenska krigare, i rätt lägen och i en perfekt växelverkan, använder hjärna och hjärta i kamperna på slagfälten där i France. Och för att våra pojkar verkligen ska gilla läget (som alla sa hela tiden för några år sedan), och för att gjuta mod i dem, så kan vi ju traverstera de tyska befälens uppmaning till de unga pojkar som i krigets slutskede, i samma land, skulle kriga för sitt fosterland genom att säga: Njut av kriget, freden kommer att bli mycket värre…
 
Trevli sömmä!

/Bernt Ljung

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln