Alla borde tacka Pep Guardiola

av lördagskrönikören - Marcus Lindén

Trender inom fotbollen kommer och går. Vad som är rolig och tråkig fotboll – och även vad som är bra och dålig fotboll kan mycket väl vara en av världens mest omdebatterade frågor. Det generella svaret lär med all sannolikhet skilja sig från svaret du får om fem år. Sedan finns det en kategori som klamrar sig fast och inte viker sig och en av dem tränar för tillfället världens bästa lag.   

 

Under tiden Sam Allardyce tränade West Ham United pratade han om skillnaderna mellan att möta Chelsea och Arsenal. Han förklarade då att José Mourinhos styrka var att förändra matcher efter matchbild – något Arsene Wenger och Arsenal inte behärskade. Därför var det möjligt att slå Arsenal. En känga från ”Big Sam” som flera hakade på i takt med att Arsenal hade flera titellösa år. Jag fastnade lite för detta uttalande för Allardyce och instämmer inte alls. Inte för att jag inte har respekt för det Mourinho har gjort, eller för att jag älskar Arsene Wenger. Utan av en annan anledning.

Fotbollen blir lätt populistisk. Många anser att Pep Guardiolas Barcelona var det bästa laget någonsin, och ingen kan hävda att Spanien inte regerade landslagstronen efter tre raka titlar. Men i samband med Spaniens uttåg ur VM i Brasilien hävdade många att ”tiki-takan är död”. Det hävdade man med Barcelona och Spanien i minnet. Som att världen två år senare knäckt systemet. Som att ingen hade hunnit förstå medan lagen regerade, men att det nu fanns ett sätt för massor av lag att besegra detta. Tänk vad enkelt om fotboll fungerade så.

Vad har då detta med Allardyce uttalande om Wenger att göra? Jo, att Wenger och Guardiola är lika varandra. Lika i det att det ytterst sällan ändrar på sin fotboll. Deras fotbollsfilosofi är så tydlig, och på vägen har de givetvis skaffat sig fans och tvivlare. Många fotbollsledare pratar ofta om hur viktigt det är med en tydlig spelidé, men jag skulle vilja säga att detta är något annat. Att ha en spelidé är en sak – att maniskt följa en filosofi är någonting annat.

Dessa herrar möttes i onsdags på Allianz Arena. Jag tyckte det var vackert. Att Bayern München var fullkomligt överlägsna och att man för tillfället är favorit till titeln är egentligen inte det jag vill prata om. Det jag vill nämna är sättet som man gjorde det på. Det var på Guardiola-vis. Det var med hans fotboll, inte en matchplan bara. Är då en sådan vinst sexigare än ett annat lags vinst? Jo, kanske är det så. Bedömningen här är ytterst subjektiv. Men oavsett hur imponerad du var av Bayern så tycker jag alla ska vara glada att det finns en Pep Guardiola.

Det är sådana som han som gör att denna sport är så gigantisk. Som står för något som ligger så pass långt bort från många andra. En del tyckte han tog en för enkel väg när han valde Bayern München, men den vägen han valt är beundransvärd på alla sätt. Att ta en gigant med mängder av titlar och totalt göra det på sitt eget vis. Vissa supportrar har möjligtvis gillat andra Bayern-upplagor bättre, men ingen kan klandra Guardiola för att han inte satt sin prägel.

Det här är vad som driver denna sport framåt. Jürgen Klopp och en del andra kan också nämnas i dessa sammanhang. Jag är i alla fall tacksam över att dessa personer finns som är så övertygade om sin sak. Det gör fotbollen mer eller mindre unik. Kalla dom enögda, lättlästa och envisa – men det är deras filosofi som tagit dem dit där de är idag. 

/Marcus Lindén

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln