Är England mogen en Jamie Vardy?

av onsdagskrönikören - Karl Sundström

Det fanns en tid före att Leicester besegrade Manchester United med 5-3. Och det finns en tid efter att Leicester besegrade Manchester United med 5-3. Vad som såg ut att bli Angel di Marías Hollywood-bombastiska entré på Premier League-scenen blev istället genombrottet för en ettrig liten knegare från Sheffield.

 

Etiketter: onsdagskrönikören

Jamie Vardy ser inte ut som den tidstypiske Premier League-skyttekungen. Han klär sig inte som en multimiljonär och han rör sig inte som en landslagsman heller. Det är smått befriande. Men samtidigt en smula oroande att det ens är något man reagerar på.

Efter den där United-matchen började lokaltidningarna i Leicester höja röster för att Vardy skulle få en plats i landslaget. Det hela fnissades bort – i synnerhet efter den formsvacka som följde. Men sakta men säkert började Leicester, anförda av den magnifike Esteban Cambiasso hitta formen. Och längst uppe på topp sprang Jamie Vardy som aldrig förr och gjorde mål på det mesta. Det var fler än jag som spådde en tung säsong när Cambiasso sedermera fick lämna. För Vardy kändes det som att svackan skulle komma efter att ha skämt ut sig på semestern i Thailand. Men Claudio Ranieri gjorde det nya Leicester ännu bättre – och Vardy därtill. I dag toppar han Premier Leagues skytteliga och har fått debutera i landslaget. Ändå fnyser vi mest bara bort 28-åringen.

”Han ser ju inte ut som en fotbollsspelare”. Många gånger tror jag också att det kan vara en nackdel. Fotbollsspelare förväntas föra sig på ett visst sätt, lyssna på samma hiphop och bära samma guldkedjor. Fotbollsspelare förväntas slå igenom på ett visst sätt i en viss tid. Jamie Vardy har inte sammetslena Ajax-fötter eller en Sir Bobby Robson som skolat honom efter vissa ideal. Vardy kommer från amatörfotbollens lerplaner och harvade i sjundedivisionen så sent som 2010/11. Och han är en jävel på att springa. När en knegare från Sheffield löper in i ett landslag och talar om sin bakgrund i Stocksbridge Park Steels höjs ögonbrynen. Jamie Vardy är inte normen. Men snart går det inte att fnysa längre.  

Samtidens brittiska fotbollsspelare ter sig alltmer som mediala konstruktioner. Hur många gånger har man inte förvånats över Englands tidiga uttåg i Europaspelet? Hur många gånger har man inte sett haussade spelare som Joe Cole och David Bentley försvinna ut i fotbollsperiferin? Det är ett välkänt faktum att engelska spelare övervärderas på transfermarknaden. Den hysteriska mediebevakningen har en stor del i detta. Det naturliga mönstret är att en ung spelare artar sig i ett, säg West Ham, och börjar göra bra ifrån sig. Media bygger upp och haussar. Det hela leder till ett drev och sedermera en flytt för 30 miljoner till Chelsea och en plats i landslaget. Detta innan cykeln vänder och spelaren börjar ifrågasättas. Det är den naturliga, snudd på enda, vägen för en engelsk talang att vandra. Jamie Vardy löper motströms och passar således inte in i cykeln. Visst, det har provats lite Rickie Lamberts. Men Jamie Vardy är extremfallet som är tvärtemot alla Rooneys och Sterlings.

I sommar ska England spela EM. Wayne Rooney har drabbats av en 30-årskris. Daniel Sturridge och Danny Welbeck är två konstant skadeosäkera kort. Harry Kane har inte kommit upp i fjolårets målskörd och där bakom är Danny Ings långtidsskadad. Som upplagt för Jamie Vardy? Kanske, kanske inte. Fyra landskamper har det hunnit bli och nu höjs det röster för att han ska bli Englands Totò Schillaci-joker i EM.

Vardy i ett EM-slutspel vore en kulturkrock modell större. Men kanske likt fallet Schillaci (också en late bloomer) en succé. Klart är i alla fall att Jamie Vardy visar att alla dörrar står öppna. Börje Salming blev aldrig draftad. Zlatan Ibrahimovic blev inte uttagen till Elitpojklägret i Halmstad. Och i Bayern München är Thomas Müller bäst utan att egentligen vara bäst på något annat än att vara Thomas Müller.

På samma säregna sätt har Vardy smugit upp och visat att det går att hävda sig utan gedigen skolning eller medial talangdramaturgi. Det går att hitta andra vägar in i den elitistiska toppfotbollen och lyckas. Vardy borrade ner skalen och löpte in sig i ett landslag. Han är uppenbarligen redo för England. Frågan är om England är redo för en Jamie Vardy.

/Karl Sundström

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln