Fotbollens framtid - En östeuropeisk angelägenhet

Av supportern - Leonard Jägerskiöld Nilsson

När den europeiska fotbollsvårens framtid bestämdes i fredags drogs förstås blickarna mot Champions League-lottningen i schweiziska Nyon. Världens bästa klubblagsturnering är, som ni vet, framme vid kvartsfinal och kvar finns europeiska potentater som regerande mästaren Real Madrid, tyska utmanarmaskinen Bayern München och pengastinna Paris Saint-Germain. Även om FC Porto och AS Monaco är underdogs i sammanhanget har alla kvartsfinalisterna en sak gemensamt.

 De kommer alla från Västeuropa. Madrid, München, Porto, Paris, Monaco, Barcelona och Turin var alla på rätt sida av järnridån en gång i tiden. En ridå som förstås inte längre finns kvar men som fortfarande existerar i det europeiska fotbollsetablissemanget.

Ända sedan Berlinmurens fall 1989 har klubbarna från det forna Sovjet haft förtvivlat svårt att hävda sig på den kontinentala fotbollsscenen. Visst har undantag funnits i form av Spartak Moskvas mångåriga deltagande i Champions League på 1990-talet eller i form av Dynamo Kievs gyllene generation anförda av Andriy Shevchenko och Sergej Rebrov anno 1999. Röda Stjärnans triumf i gamla Europacupen 1991 sticker förvisso ut ur mängden men det var fortfarande på den tiden Östeuropa kunde leva på sin talang och behålla stjärnorna som då fanns. Men i det stora hela har undantagen varit få och om man vill räkna moderna titlar är det till Champions Leagues fula och bortglömda lillasyster som vi måste ta oss. Europa League.

I den högst underskattade turneringen Europa League (tidigare UEFA-cupen) har lag som CSKA Moskva, Zenit St. Petersburg och Shakhtar Donetsk representerat det forna östblocket väl genom titlar 2005, 2008 såväl som 2009. Titlar som då viskade om den östeuropeiska fotbollens annalkande. Meriter som i fredags följdes upp av att de kostymklädda fotbollsaristokraterna i Nyon lottade fram Dynamo Kiev, Dnipro Dnipropetrovsk och Zenit St. Petersburg bland Europa Leagues kvarvarande åtta. Tre lag som alla har imponerat vägen fram till kvartsfinalen. Dnipropetrovsk slog ut den haussade holländska mästaren Ajax samtidigt som Zenit lugnt seglade förbi italienska Torino. Detta medan Dynamo Kiev fullkomligen pulvriserade Roberto Martínez Everton. Tre dubbelmöten som alla vittnar om de östeuropeiska lagens styrkor. Kvalitéer som finns där trots yttre förutsättningar som den ukrainska konflikten. En bilresa mellan Dnipropetrovsk och det numera söndertrasade Donetsk tar exempelvis inte mer än fyra timmar.

Så medan Västeuropa gör sig redo för briljanta bataljer som den mellan PSG och Barcelona eller Madridderbyt rustar de forna Sovjetlagen, i all hemlighet, för framgångar i Europa League. Trots stridigheterna i Ukraina och den ryska rubelns störtdykning finns det fortfarande stor kraft att hämta ur Europas, till fotbollen sett, dunklare delar. I alla fall på klubblagsnivå. En västeuropeisk liga som har satsat hårt på Europa League de senaste säsongerna är den portugisiska. Något som har förärat ligan en femteplats på UEFA:S officiella ranking. Flertalet poäng före franska Ligue 1 exempelvis. Denna modell har även ryska och ukrainska klubbar anammat vilket innebär att de två ligorna nu återfinns på sjunde respektive åttonde plats på samma ranking. Före mer erkända ligor som Holland, Belgien, Schweiz och Turkiet.

Med samma frammarsch, beslutsamhet och ekonomiska satsning lär det inte ta lång tid innan vi får se de östeuropeiska lagen bland Champions Leagues kvartsfinalister. Om inte längre framskjutna positioner än så. Fotbollskartan håller nämligen på att ritas om vilket ett stundande VM i Ryssland påvisar (vare sig man tycker om det eller ej) och att det östeuropeiska blocket kommer att hävda sig framöver är ingen vågad gissning.
 

Etiketter: supportern

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln