Europas allt senare övergångsbanditer

av supportern - Leonard Jägerskiöld Nilsson

Kevin De Bruyne till Manchester City. Utomjordisk summa för övernaturlig spelare. Adnan Januzaj tar tröja nummer nio i Borussia Dortmund efter ett låneavtal med Manchester United. Julian Draxler kallas för förrädare av både Schalkesupportrar och, bisarrt nog, Juventusfans när han skriver på för Wolfsburg. Jonathan De Guzman stämplas som än mer underskattad när han inte hittar en bättre klubb än Bournemouth. Allt detta samtidigt som spelare som Charlie Austin (QPR), Pierre-Michel Lasogga (Hamburg) och Anthony Martial (AS Monaco) jagas för stora pengar.

 
Etiketter: supportern

Allt detta är förstås underhållande läsning och en del av industrin men frågan jag ställer mig varje år är hur oförberedda klubbarna är egentligen? Varför har de inte spikat sina trupper vid det här laget? Säsongerna kontinenten över är redan i full gång och har, i flera fall, spelats i nästan en månads tid. Hur kan så många lagbyggen inte vara klara då? Och, framförallt, vad säger man som tränare till spelaren som man petar till förmån för den nyanlända? Bosse Petersson kan svara på det där betydligt bättre än vad jag själv kan men det måste någonstans vara devalverande för både truppsykologi och dynamik när en spelare värvas för X antal hundra miljoner kronor sista dagen på övergångsfönstret för att sedan gå rakt in i startelvan. Att ta gräddfilen förbi ledare som John Terry, landslagsmän som Gary Cahill och framtidslöften som Kurt Zouma kan inte vara en rekommendabel start för en sent inkommen profil. Detta exempel förutsatt att Chelsea värvar en, för startelvan tänkt, mittback.

Istället för tidiga affärer och genomtänkta övergångar känns det som att många europeiska bjässar drar från hölstret hejvilt och pangar av bara farten. Värre än den mest skjutglada spaghettiwestern med Clintan i förgrunden. När till och med förhållandevis trygga aktörer som Bayern München och Juventus fortsätter att sprida pengar kring sig likt Jordan Belfort höjs många ögonbryn. Att vissa övergångsfönster dessutom överlappar varandra gör bara spektaklet än mer underligt. Vi i Sverige lider av detta men det påverkar även de större ligorna. Igår stängde exempelvis fönstret tidigt i Tyskland och på klassiskt medehavsmanér sent i Italien, Spanien och Frankrike. Englands stängs idag. Både tid och pengar alltså. Fördel Premier League.

Frågan är dock hur mycket det gynnar de engelska bjässarna egentligen? I skrivande stund ska Tottenham in med ett par spelare och envisa rykten placerar alltjämt en anfallare i Arsenal. Och visst, Arsène Wenger skulle nog sova bättre om nätterna med någon annan än Frankrikes Patrik Ingelsten vid sin sida (Olivier Giroud). Inget ont om Ingelsten men han gör sig bättre i klubbar som Halmstad och GAIS. Inte Arsenal. Men för att Wenger ska lossa puffran krävs nog en rånad värdetransport. Eller två. Fram till dess får Europas glättiga och euforiska handelshysteri styras av de något vildare banditerna. Ni vet, dem som drar revolvern snabbast. Typ Manchester City.

/Supportern

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln