Provet närmar sig för ett turbulent land

Av lördagskrönikören - Marcus Lindén

Revolter har blandats med medaljer. Elegans har blandats med skandaler. Det franska fotbollslandslagets 2000-tal har varit brokigare än de allra flesta. 18 år efter VM-guldet ska ett nytt mästerskap spelas på hemmaplan. Nu står mer på spel än någonsin.
 

Du kan se saker på olika sätt. Nu kan du se det som att det finns bra mycket viktigare saker än fotboll i dagens fasansfulla verklighet. Frankrike har under det senaste året varit ett land i gungning. Dubbla terrordåd samtidigt som främlingsfientligheten växer. Med detta i bakhuvudet har landet ett mästerskap på hemmaplan bara månader bort. Där står ofantligt mycket på spel. Du kan se det som att det är ett ypperligt tillfälle att samla ihop ett land.

Ni kan historien. Förbundskapten Deschamps har haft ett gäng incidenter som gjort att flera stjärnspäckade namn försvunnit från landslaget. Franck Ribery har visserligen öppnat landslagsdörren lite på glänt inför mästerskapet och Karim Benzema är inte borta från alla spekulationer. Men med stor sannolikhet finns ingen av dessa med i juni när EM sparkas igång. Trots det är mångas uppfattning att den franska truppen är den mest intressanta i hela turneringen.

Det finns en yngre generation som börjat slå sig in. Vi kommer att få se delar av den i sommar. Varane, Martial och Pogba har etablerats till världsstjärnor. Kingsley Coman och Aymeric Laporte är två som är på väg dit. Välutbildade spelare som är delar av det som Frankrike kan visa upp. Väljer du att kolla på spelare födda mellan 1992-1996 så går det att argumentera för att landet är i topp i världen. Nu ska dessa spelare varvas med erfarenhet och svetsas samman. Något som blir ett prov för hela den unga franska generationen.

Frankrike behöver inte fler skandaler eller fler misslyckanden. Någon Zidane eller Henry finner vi inte i dagens trupp, men förväntningarna är lika höga som de var då. Min och mångas personliga uppfattning är att flera av de nämnda spelarna har långa och spännande karriärer framför sig i Europas största klubbar. Det gör dock inte detta mästerskap mindre betydelsefullt för det. När de i sommar drar på sig den mörkblå tröjan är dem en del av den nation jag nämnt. Det lag som kommer till examensprovet med höga förväntningar - som ska motsvara landets stolthet och få Frankrike att dansa igen.

Didier Deschamps är, av det man kan döma hittills, som klippt och skuren för detta uppdrag. De tre föregående tränarjobben var lyckade, statusen som spelare var hög och han är otroligt professionell i ansträngda situationer. Trots att dörrarna inte är helt bommade för en del, så har Deschamps varit tydlig. Både vad det gäller sina idéer kring vad som sker på planen och kravbilden på spelarna utanför planen. Tydlighet och förtroende är vad fransk landslagsfotboll behövt mest av allt. Jag tror på Didier Deschamps.

Bredden finns. Spetsen finns. Kapaciteten för ett rafflande mästerskap finns. Tur är då det. Kritiken mot spänningen i Ligue 1 har ställts på sin spets i år. PSG leder för tillfället serien med 22 poäng när det återstår sju omgångar. Redan i november kunde de allra flesta konstatera att ett smärre mirakel behövde inträffa för att något lag ens skulle vara nära att utmana klubben. Ingenting tyder heller på en förändrad status i serien. Där står landet i ett dilemma. PSG kan utmana Europatoppen om den finaste titeln, men sedan är glappet stort. Utan PSG finns det inget lag som ens är bland de 15 bästa i Europa. PSG är som välkänt där på grund av en anledning: pengar direkt från Qatar. En klubb som står för all problematik med dagens fotboll. Knappast rena pengar, skyhöga priser och ett förintande av supporterkultur.

Ett mästerskap med en ny generation spelare med framträdande roller är därför otroligt viktigt. Även om få spelare hör hemma i Ligue 1-klubbar så är betydelsen lika stor för det. Fransk fotboll kan återigen visa världen hur unga spelare ska fostras, hur vacker fransk fotboll kan vara. Ligue 1 behöver sitt landslag. Men inte minst behöver landet sitt landslag. Nu ska de slutas samman. Jag önskar dem all lycka.

/Marcus Lindén

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln