Sluta jämföra damfotbollens nivåer


Av - Jimmy Åkesson -
Norrköpingsson som uppskattar kombinationen skrivande, fotboll och kaffe. Coachar damfotboll, håller igång i division 6 och jobbar med kommunikation. Är svag för yttersidor, glidtacklingar och har alltid haft Sami Hyypiä som idol.

Så fort det börjas prata om herrfotboll kontra damfotboll så dröjer det inte länge innan de jämförs med varandra. Efter att det står klart att förutsättningarna är olika så brukar vi landa i att det inte går att jämföra. Men varför är det så självklart att jämföra damfotboll med damfotboll?

 

Etiketter: jimmy åkesson

Vi måste se till att sluta sparka neråt och håna de som på en lägre nivå lyckas med någonting som känns självklart för dem högre upp. Om vi förminskar varje framsteg så kommer fotbollen aldrig att utvecklas.

Det finns en anledning till att olika lag spelar i olika serier på olika nivåer – för att spelarna har olika kunskap, kvalitet och olika förutsättningar. Eller för den delen olika mål med sitt fotbollsspelande.

Om målet är att våga nicka och spelarna lyckas med det måste vi så klart berömma oss själva för prestationen – att vi vågar. I det här fallet handlade berömmet om för att vi gick dit i duellerna, låg rätt i positionerna och gjorde ett otroligt bra jobb i vårt press- och täckspel. Det var ingenting som vi berättade för motståndarna innan matchen så de förutfattade meningarna och efterföljande kommentarer stämde med andra ord inte riktigt in.

Med den inställningen skulle inget lag förutom det som för tillfället är bäst i världen få berömma sina lagkamrater för en bra prestation. Eller som Mario Balotelli förklarade varför han aldrig firade sina mål: ”Det är mitt jobb och en brevbärare firar inte när han delar ut post”.

När vi vinner en match med 2–0 mot ett lag som spelar tre divisioner högre upp så tänker jag som tränare inte skämmas över att mina spelare peppar, hjälper eller berömmer varandra på planen. Vår plan gick i lås – motståndarnas gjorde det inte. Förutsättningarna stod nedskrivet i tävlingsreglerna redan innan och de tre bonusstraffarna vi hade kom knappast som någon överraskning för dem heller.

Om vi nu ändå ska jämföra oss med andra lag och spelare så kan vi inte göra det med dem på en högre nivå. Ett lag som spelar i division 1 tränar generellt oftare, hårdare och i ett högre tempo för att de har högre krav på sig. Men de har också bättre förutsättningar för att göra just det. Så varför ska lag och individer hånfullt peka på nivåskillnaderna när det inte alls är något konstigt att det skiljer kvalitet.

Kan vi vara överens om att hantera bitterheten över en förlust lite snyggare?

Jodå, vi har kommit en bra bit med vår spelidé inför säsongen 2019. Hur utvecklingen i de andra seniorlagen på damsidan ser ut kan jag inte svara på men jag hoppas att vi är en bra bit på väg allihopa. Jag är inte ett dugg rädd över utvecklingen och jag är övertygad om att alla spelare och alla lag kommer bli ännu bättre om vi bara fokuserade på oss själva, sätter upp mål vi ska nå och jobbar hårt för att komma dit – utan att jämföra eller håna. Om en spelares eller ett lags försök till någonting slås ner varje gång försöket misslyckas så kommer det stanna där. Till slut kommer det där lyckliga försöket och då har man tagit ett både tekniskt och mentalt steg framåt. Det utvecklar och man har gett sig själva chansen att ta ytterligare ett.

Jag tror att förra helgens motståndare kommer att göra en bra säsong i årets division 1 och det är ingen som kommer att jämföra dem, deras spelsätt eller spelare med varken Kvarnsvedens IK, Linköpings FC eller Piteå IF. De spelar på en annan nivå och det är inget konstigt med det. Precis som vi gör.

/ Jimmy Åkesson
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln