Ett bedrövligt fotbollsår

AV Supportern - Leonard Jägerskiöld Nilsson

Det senaste landslagsåret har varit bedrövligt. Det kan vi enkelt konstatera efter en titt i landslagskalendern anno 2014. Bortsett från de två intetsägande låtsaslandskamperna i början av varje år (segrar mot Moldavien och Island i år) har Sverige tagit blott två vinster. Vi har slagit den germanska blåbärsnationen Liechtenstein och Östersjöns motsvarighet Estland (Magnus Pehrsson får ursäkta). Föga imponerande. Vi ligger visserligen tvåa i vår EM-kvalgrupp men den tidigare nämnda antagonisten Liechtenstein skuggar oss, bara två poäng bakom (Ryssland och Montenegro flåsar oss i nacken däremellan).
 

Man får dock ge Erik Hamrén att han, sett till hela sin period som förbundskapten, varit förvånansvärt bra på att ta de poäng han inte har förtjänat. När spelet har låst sig (vilket har hänt alldeles för ofta) har han, och spelarna, ändå lyckats vinna. De nödvändiga poängen har således ramlat in. Ett missat VM kan därmed skyllas på en för svår kvallott (Portugal) och plötsligt står Hamrén med ryggen fri. Igen. Detta eftersom att han har gjort sitt jobb. Tagit oss så långt vi kan nå (sen när blev playoff acceptabelt förresten?) och jag fasar för att det är där vi landar igen efter detta kval. Att vi, som andraseedat lag, nöjer oss med en tredjeplats i gruppen och en playofförlust mot valfritt halvobskyrt fotbollsland. Att ribban och målsättningarna sänks lägre och lägre. Ända tills vi inte kan klättra upp igen.

Riktigt så fotbollsdystopiskt behöver det förstås inte bli. Apokalypsen är långt ifrån här. Vi har inte förlorat mot Liechtenstein. Än. Det återstår ändå sex kvalmatcher och vi ligger just nu, i skrivande stund, på andraplats i tabellen. På en direktplats till EM i Frankrike 2016. Det ska man förstås vara glad för. Men fotboll handlar också om att tro. Om att tro på det lag man älskar att följa. Om att tro på Sverige. Frågan är om man gör det? Ser ni att Sverige tar sig till en hyllad kvartsfinal i EM om två år? Det gör inte jag. Horisonten ligger så pass långt bort att jag knappt ser om vi är där eller inte.

Hamrén och fotbollsförbundet kan gömma sig bakom mycket. Men att gömma sig bakom de sämre förutsättningarna spelarmässigt håller inte. Visst hade Lagerbäck en Henrik Larsson, en Fredrik Ljungberg och en Olof Mellberg att luta sig mot men han gjorde också ett lag av dessa stjärnor och spelarna runtomkring. Frågan är om vi har ett lag idag? Vi har definitivt förutsättningarna för det i form av ett underskattat spelarmaterial. I målet domderar Andreas Isaksson lika trofast som alltid. Dock mer bespottad än tidigare. I backlinjen återfinns pjäser med mångårig erfarenhet från Premier League, Bundesliga, Serie A och Champions League. På mittfältet regerar en av ryska ligans bättre centrala mittfältare (är faktiskt betydligt bättre än vad det låter) tillsammans med en Albin Ekdal gjord för större klubbar än Cagliari. Och längst fram finns Sveriges bästa spelare genom alla tider. Genom alla tider. Nog ska man väl kunna lotsa honom till ett slutspel utan större problem?Lägg därtill att Oscar Wendt, ordinarie i succélaget Borussia Mönchengladbach, kommer med i Hamréns trupp på nåder. Då förstår man att spelarmaterial faktiskt finns.
Frågan är bara vad Hamrén ska göra av det?

/Supportern

Etiketter: supportern

Senaste Krönikor

Arkiv

Krönikor av