Minns ni spelaren El Nino?

av Sladjan Osmanagic

En anfallare som är på fel sida 30-strecket är ofta på väg utför och med sin
spelmässiga höjdpunkt långt bakom sig. Visst finns det undantag bland forwards som utvecklats efter att de fyllt 30 bast. Drogba och Ibrahimovic är två relativt nutida exempel. Ett annat mer ”antikt” prov på detta är Arsenals Ian Wright.

 

Med tanke på att klassikern Liverpool vs Manchester United äger rum i helgen på Old Trafford kom jag att tänka på Underbarnet. Dvs El Nino. Fernando Torres. Killen slog igenom som tonåring i Primera Division och gladde Atletico Madrids fans under många säsonger med sin näsa för mål, löpvillighet och stora hjärta för den klubb som ofta förknippas med arbetarklassens lag i Madrid.

Sommaren 2007 tog Torres steget över till en av Europas absolut största klubbar på 1980-talet. Liverpool. Landsmannen Rafa Benitez lockade dit honom. El Nino plockade omedelbart stora popularitetspoäng hos de trogna på The Kop då han valde att flyga med ett lågprisbolag till nordvästra England. Anfield blev hans nya scen. En scen som sett stora målskyttar som Ian Rush, Robbie Fowler och Michael Owen passera revy. Torres knäppte dem alla på näsan när det kom till att göra mål. Samspelet med ikonen Steven Gerrard snuddade emellanåt en telepatisk nivå.
Torres behövde endast 72 matcher på sig att göra 50 mål för Liverpool. Mycket imponerande facit.

En spelare som gör så pass mycket mål lockar till sig intresse. Liverpool hade varit när att vinna ligan före United någon säsong innan men misslyckades. Torres började tvivla på klubbens ambitioner och antydde att han var sugen på att vinna titlar.
Nyårdagen 2011 spelade Liverpool borta mot Tottenham på WHL. På den tiden satt jag som sidekick i Viasats PL-studio. En roll jag inte trivdes alltför bra med. Tittarna hade dialog med mig via Facebook. En bit in i andra halvlek skriver jag något i stil med att man ser ju att Torres vill lämna. Detta efter att ha uppträtt väldigt lojt i matchen och dessförinnan också för den delen. Klumpigt uttryckt av mig, helt klart. Men man kunde se att något inte stämde. Det tog hus i helvete på FB. Ni vet hur stökigt det kan bli på sociala medier ibland, särskilt om ingen modererar inläggen.
Till slut kallade jag ett par Liverpoolsupportrar för Stalinister, med det menar jag att det som passar är sant och det som inte passar är inte sant. Naturligtvis var det inget bra exempel på omdöme från min sida.

Några dagar senare blev jag inkallad till ett par av mina dåvarande chefer som talade om för mig att Liverpools officiella svenska fan club krävt att Viasat skulle ge mig sparken genom deras ordförande. Det fick jag inte den gången. Däremot var det väldigt tyst från dessa Liverpoolsupportrar när Torres några veckor senare slog transferrekord när han skrev på för Chelsea. Jag satt en säsong i PL-studion och av någon anledning blev det mest tjafs med Liverpoolfans. Ett annat ex är när jag la ut en länk med en intervju med klubbens dåvarande manager, Kenny Dalgleish.
Uppseende väckande nog gjordes intervjun av tidningen The Sun. Samma tabloid som beskyllt Liverpoolsupportrar för den hemska och tragiska olyckan på Hillsbouroughi slutet på 1980-talet. Ni vet att polisen sedermera skuldbelagts för allt. Dock fick jag motstå hur mycket otrevligheter från svenska Liverpool supportrar för att jag la ut intervjulänken. Vreden kanske borde ha riktats mot klubbens pressansvariga. Eller inse att om en klubbikon som Kenny D kan förlåta borde svenska Liverpoolsupportrar födda på 90-talet kanske också kunna förlåta och gå vidare?

För Torres del blev övergången till Chelsea inte alls som han tänkt sig. Lampard var inte Gerrard. Drogba stod i vägen och det stod snabbt klart att Torres var ägaren Abramovitj köp och ingen annans. Tyvärr för Fernando tar inte Roman ut laget.
Torres vann CL med Chelsea men fick börja finalen i Munchen på bänken. Han har vunnit tre raka titlar med Spanien (2 EM, 1 VM) med olika inblandning varje gång. Sedan i somras är han utlånad till Milan från Chelsea, men Roman betalar fortfarande en betydande del av det gamla underbarnets lön. Torres får knappt speltid i Milan och ryktas allt ihärdigare vara på väg hem till Atletico i januari. Jag önskar att han finner sin plats i fotbollseuropa igen.

Jag minns honom som en fantastisk anfallare med fart som passade perfekt i ett lag som spelar på omställningar. Tyvärr satte också skador stopp för hans framfart då han tappade alltmer i snabbhet. Samarbetet med Gerrard i Liverpool är något jag kommer minnas som fotbollskonst på allra högsta nivå så länge mitt minne fungerar som det skall.

Sladjan Osmanagic

Etiketter: gästkrönikören

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln