Kung Fotboll

AV Ingemar Öberg

Kung Fotboll vilar en smula här uppe i Högan Nord, när dessa rader blir till i jul- & nyårshelgen 2014/15. Bara de fotbollsgalna engelsmännen lirar på – i eld, i blod, i frost, i svält - nåja, för att citera soldatgossen i Fänrik Ståls sägner, som säkert några minnesgoda läsare erinrar sig.
 

Varje onsdag vid 19-tiden har jag i 15 års tid passerat Ljungbyheds idrottsplats. I höstrusk, vårvinterslask, ljusa sommarkvällar. Sett unga tjejer och killar träna fotboll, påpälsade och frusna, glada och svettiga…En eloge till alla fotbollsspelare som älskar sin sport. Fotboll är härligt!

Och Snart börjar ”Gladhelvetet” igen! Allsvenskan! Just nu i början av januari är pulsen normal, hjärtat slår sin vanliga rytm, humöret håller sig i schack. Men när dessa rader läses börjar det så smått. Och snart sätter den igång – Fotbollsallsvenskan! För oss lirare, föredettingar, nuvarande lirare och hoppfulla entusiaster, väntar ny Glädje, nytt Hopp - och ny Förtvivlan, när ”vårt lag” inte spelar som vi tänkt, när de bästa sålts för ”vi måste rädda ekonomin men målet är topp 3 ändå”. Heliga Enfald! Pulsen når oroande nivåer.
Fotboll är, som någon sagt, viktigt som Livet självt – och fick svaret ”Mycket viktigare än så”…

Mitt lag är HIF. Inte det grön-vita utan det röd-blå i Helsingborg. ”Gator röda och blå” som HIF-hymnen går.
Men det började för min del en gång i 40-talets Kalmar i 4-årsåldern, då jag följde med pappa på korpfotboll. Min fotbollshöjdpunkt nåddes redan i 10-12-årsåldern(!!) då jag som springpojke på Bröderna Berggrens lager några somrar i rad fick lira morgonfotboll med Kalmars bäste, Bertil Julle Juhlin, en trollgubbe på högerinnern, som förde tankarna till Gunnar Gren. Tänk er, att vara 10 år och få lira med Julle flera morgnar i veckan kl 0630, bada på Jutnabben och sedan cykla till springpojksjobbet kl 8 – och jobba med Julle!!! För den tiden kan du jämföra med att få spela med Zlatan idag ute på Ribbersborg i Malmö.

Själv blev jag aldrig någon fotbollsspelare, lite korpfotboll, men har kickat boll hela mitt liv. Simning blev min gren. Främsta placering blev kanske att få stryk av Per-Ola Lindberg i 100 m fritt-finalen på Skolungdomens en gång på 50-talet. Per-Ola som året efter blev europamästare på distansen.

Kalmar AIK, ”Klubben”, var mitt lag i Kalmar. Min morbror, Ingvar Mysing Petersson var hårdför vänsterback i Klubben. Sedan värvades han till Djurgår´n och spelade med Sigge Parling, Knivsta Sandberg och alla de andra järnkaminerna. Och Tumba förstås, Sven Tumba, den ende i Sverige som spelat i tre landslag i tre olika grenar, fotboll, ishockey och golf! Gör om det!

Apropå Mysing. Hans son, Bosse P, är pappan till vilirare.se, min kusin.

Idrott är härligt och härligast av idrotter är fotboll!
Kung Fotboll regerar världens idrotter och störst är den i Brasilien, där miljontals människor finner glädje, tröst – och stundom också förtvivlan i fotbollen. Störst var väl Förtvivlan efter debaclet i 2014 års VM – jag säger bara Tyskland!

Idrott kan röra en till tårar, som när tyska och engelska soldater stiger upp ur skyttegravarna på Västfronten under Första världskriget en decemberdag 1914 och spelar en improviserad fotbollsmatch – för att dagen efter tvingas fortsätta det meningslösa dödandet. Ett dödande som bara i slaget vid Marne i Frankrike kostade 300 000 man livet!!!

Football Peace Tournament 2014 I december 2014, 100 år senare, ihågkommes 100-årsminnet av denna fotbollsmatch i en turnering för 12-åriga flickor och pojkar. Storklubbarna Anderlecht, PSG, Arsenal och någon till har låtit bygga en fotbollsplan vid Yprés för matcherna. Denna turnering ska spelas årligen, är det tänkt. Flera cuper spelas världen runt för fred f.ö.

När vi ändå är inne på idrott och politik. De hör ju aldrig ihop, som vi vet!

Wien 1920-talet. Antisemitismen eldades på å det grövsta av Wiens borgmästare Karl Lueger, som de facto inspirerade den unge österrikaren Adolf Hitler! I Wien fanns den rent judiska idrottsföreningen Hakoa, som betyder ”Kraften”.
I Wien fanns också Theodor Herzel, mannen som startade Sionismen, den judiska rörelsen med målet att få återvända till en egen stat, Israel. Målet nåddes den 28 maj 1948, då staten israel utropades.

Nåväl, Hakoa blev inte bara ett fotbollslag i den österrikiska eliten utan en bred idrottsklubb på europeisk toppnivå även i bl.a. brottning och simning. Det var viktigt för judar att visa att man också hade duktiga idrottsmän eftersom bilden av juden var den av en klen, kutryggig liten man i svart hatt och långrock. Hakoa hade även kultur på programmet, vilket inte var ovanligt i dåtidens idrottsklubbar.

Men främst minns vi några legendariska spelare, som blev framgångsrika tränare. Josef Nagy flyttade till Sverige och ledde vårt landslag till OS-brons i Paris 1924 – vår första storinternationella fotbollsframgång. Kalman Konrád hann precis rädda sig undan naziterna och kom till Sverige 1939. Han ledde som tränare Malmö FF till två SM-guld 1947-50 och förde lilla Råå IF till andraplatsen i Allsvenskan 1951. Råå, ett f.d. fiskeläge i södra Helsingborg. Den mest kände var Bela Guttman, som senare tränade Milan med Grenoli! I Benfica plockade han dit en viss Eusebio från Mocambique.

Med den växande judeförföljelsen skingrades judiska spelare och idrottsmän. Några lyckades som sagt fly medan andra ljöt döden i koncentrationslägren. Hakoa upplöstes i mars 1938 efter Österrikes Anschluss till Nazi-Tyskland.

Låt mig i anslutning(!) till ovanstående få avsluta denna krönika med att återvända till skyttegravarna på Västfronten juldagen 1914. Plötsligt tystnar kanonelden. Psalmen Stilla natt hörs. Så stiger några soldater upp från skyttevärnet, andra följer efter. På båda sidor. Och alla förenas i Stilla natt, heliga natt… Sedan fortsätter Eländet på nytt…

 

Ingemar Öberg
Åstorp, Skåne

Etiketter: gästkrönikören

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln