Snart är det dags igen

Av måndagskrönikör - Jimmy Åkesson

Tredje advent. Två veckor kvar till julafton. Snön har återigen fallit över Sverige och sommaren 2017 känns så väldigt långt bort. Vi ska förbi ett årsskifte innan det blir dags på riktigt. När försäsongen drar igång. När träningsmatcherna spikas. När det blir kortare och kortare tid till det vi längtar efter – Allsvenskan.
 

Mitt i det kalla, mörka vintervädret så dyker de där små ljuspunkterna upp. Fotbollsåret 2016 har precis avslutats men likväl så ser vi fram emot vad som komma skall på andra sidan nyåret. I förra veckan presenterade förbundet spelschemat för den allsvenska säsongen 2017. Det var då nedräkningarna sattes igång och det var då det helt plötsligt började kännas lite mera verkligt. Att det finns någonting i horisonten att fästa blicken vid. För varje dag som går är vi en dag närmare seriestart.
 
I somras klättrade den svenska högsta-ligan tre placeringar till plats 18 i UEFA:s ligaranking. Tre placeringar till och Sverige får chansen att kvala två lag till Champions League. Men hur viktigt det än är med spel ute i Europa så har det under de senaste åren strötts ett skimmer över den svenska fotbollen. Fler talanger har fått chansen, kvaliteten har höjts och publiken har hittat tillbaka till de Allsvenska fotbollsarenorna. Kanske har Allsvenskan blivit lite mera folkkär.
 
För andra året i rad hade Allsvenskan över 2 000 000 besökare. Drygt 20 % av Sveriges befolkning gick och tittade på en allsvensk match 2016. Det är som att supportrarna insett att det är något speciellt med fotboll live snarare än på en TV-skärm. Att ett rikt supporterliv inte bara förgyller deras egen upplevelse – utan också stärker såväl det som händer på planen som allting runt omkring den.
 
När ekonomin i de svenska klubbarna stramas åt så tvingas de att hitta nya vägar och nya lösningar. Istället för att värva dyrt utifrån har de vänt blickarna inåt och insett att det finns kvalitet i de egna leden. Det är därför spelare som Alexander Isak och Mattias Svanberg fått chansen i år. Precis som en hel del andra yngre spelare visat att de håller på den nivån. Och för den delen också sålts vidare till större lag i större ligor. Det känns nästan som att det har blivit mer prestige i att ha flest antal egna produkter på plan snarare än att mäkta med den dyraste värvningen. Det är alltid en vacker historia med en kille som vuxit upp på läktaren och som sedan fått dra på sig matchdressen och själv spelat i klubben. En talande bild för en symbios mellan supportar, spelare och klubbar.
 
Fler och fler supportrar vill sätta sig ännu längre in i sina lag. De vill inte längre bara sporadiskt hålla koll på resultaten. De vill följa försäsongsmatcherna, träningsturneringarna och gruppspelet i Svensk Cupen. Som en avsmakningsmeny innan den allsvenska huvudrätten serveras i början av april.
 
Det finns en charm i alla olikheter som svensk fotboll bjuder på. Det spelar ingen roll om det är en fullsatt arena en solig sommardag eller ett ångestladdat bottenmöte i slutet av oktober. Kaxiga nykomlingar som spelar sin fotboll och utmanar de stora giganterna och visar att det faktiskt går att krita ner nya spelsätt på den svenska fotbollskartan. Favoriter som faller och skrällar som vinner. Glädje, sorg, kärlek, förbannelse, förening, hopp, förtvivlan och lycka. Allt det där paketerat under en 30 omgångar lång serie över sju månader. Så in i ett par månaders dvala. Sedan ut för en ny försäsong och en ny uppladdning. Så håller det på. Om och om igen.
 
Från Malmö FF till Billingsfors IK och 61 andra lag genom Allsvenskan under 92 år. Hundratals matcher och tusentals mål. Snart bygger vi på den där historian lite till. Du, jag och alla andra som älskar svensk fotboll.
 
/ Jimmy Åkesson

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln