Så blev ”The Ginger Messi” en akademisk förebild

av onsdagskrönikören - Karl Sundström

För en vecka sedan skrev jag om de United-produkter som, i skymundan av Old Trafford, blomstrat ut på andra arenor. Danny Drinkwater och Danny Simpson spelade 1-1 i seriefinalen mot United. Ryan Shawcross blev utvisad, Tom Heaton fick släppa in två och Robbie Bradys Norwich tog ett meriterande kryss mot Arsenal. Det var emellertid en annan United-produkt som fångade mitt intresse under den gångna helgen.

 

Etiketter: onsdagskrönikören

Duncan Watmore föddes i Manchester och skolades i United. Något längre liv där skulle det inte bli. 12 år gammal släpptes han av klubben och spelade under fyra år enbart för sin skolas fotbollslag. Parallellt hann han även med lite rugby, golf och cricket. Därefter snappades han upp av närliggande Altrinchams fotbollslag – och arbetade sig succesivt in i A-laget. Med det nytillkomna smeknamnet ”The Ginger Messi” blev han en högt aktad anfallare i klubben. Skola i Stockport blev universitet i Manchester. Och under tiden i Altrincham fick hans far, Ian, den prestigefyllda titeln VD på FA. Det skulle också bli allt mer fotboll i Watmores liv, men inte på studiernas bekostnad. 2013 blev han Paolo di Canios första värvning till Sunderland. Samtidigt tog universitetet i Newcastle gladeligen emot en ambitiös ekonomi- och Business Management-student.

Denna vecka tar han sin examen. Han har tidigare blivit tilldelad en ”first-class honours degree”. Det högsta betyget på den brittiska betygsskalan. Tidigare är det bara en aktiv Premier League-spelare som mottagit det betyget. Den före detta Leeds- och Bradford-försvararen David Wetherall. Det var följaktligen en lite tudelad Sam Allardyce som placerade Watmore på bänken i lördagens möte mot Stoke. ”You have to be capable of pushing away those distractions”, sa han inför matchen. Han avslutade intervjun med förhoppningen om att Watmore så småningom skulle få en ”masters in Premier League football”.

Och närmare ett sådant betyg kom han. Hittills hade det blivit en start i Premier League och några sporadiska inhopp. Mot Stoke blev det ett tidigt inhopp. Och efter att Ryan Shawcross fått lämna planen utvisad kunde Watmore sätta matchavgörande 2-0. Vackert så.

Det är nästintill en outtalad sanning att det är antingen eller som gäller. Fotboll eller studierna. På samma sätt som varje elitsatsande ungdom får höra att det är handboll eller hockey. Den ena eller det andra. För att bli riktigt bra på något gäller det att enbart fokusera på en grej. Samtidigt finns det den gängse normen att ”det är bäst att gå ut grundskolan innan du börjar satsa”. Men ju längre fotbollen kommer i sin globalisering, desto svårare blir det att motivera fortsatt skolgång för en 14-åring i Barcelona. Det är en grund att stå på. Men för att öka möjligheterna till jobb i framtiden krävs allt som oftast vidare studier. Där valde Watmore å sin sida en väg som få andra fotbollsspelare valt att vandra. Fortsatta studier i kombination med proffsfotboll. Det är glädjande att det är möjligt.

Watmore väcker frågan om vi inte borde uppmuntra fler till att gå i hans fotspår. Fotboll är ett riskabelt yrke. Elitsatsande innan man hunnit med någon livs- eller arbets-erfarenhet och helt beroende av en välfungerande fysik. Samtidigt krävs det nästan en helhjärtad satsning redan från tidig ålder för att bli en världsspelare i dag. Det är en klurig paradox.

En ödesdiger skada och det är lätt att hamna i en sits där man, utan någon större erfarenhet, ska försöka hitta sig en plats på arbetsmarknaden. På samma sätt om det visar sig att man helt enkelt inte håller för proffsfotboll. Att Duncan Watmore-typer blir norm i framtiden har jag svårt att tro. Men förhoppningsvis kan han fortsätta bevisa att det inte bara är antingen eller som gäller.

/Karl Sundström

Senaste inläggen

Arkiv

Etikettmoln