Ett historiekapitel på ”fel” sida försvarslinjen

av - Makoto Asahara -

Det krävs en hel del som fotbollsspelare för att få sitt eget kapitel i den vida och snåriga fotbollshistorien. En odödlighet som likt mycket annat går att nå på olika sätt.
 

Etiketter: makoto asahara

Till exempel kan du göra det med briljans på planen, likt Lionel Messi och Cristiano Ronaldos decennielånga tvekamp om världsherravälde har definierat, och fortsätter att definiera, en hel fotbollsepok. Deras arv är redan säkrat i alla framtida upplagor av historieböckerna oavsett vad de får för sig under slutet på deras karriärer.

Du kan också föra ditt arv vidare på andra sätt än genom spelet som sådant. Jean-Marc Bosmans juridiska aktioner efter att inte fått lämna RFC Liege i belgiska andradivisionen påverkade en spelplan som sträcker sig långt utanför gräsmattan. Neymars utköpsklausul och PSG:s vilja att aktivera den nu i somras har gett andra ringar på vattnet i den mångfacetterade multimiljardkarusell som internationell fotboll trots allt har blivit och fortsätter att vara.
 
För fotbollsälskare runt om på klotet är alla namn jag hittills nämnt hushållsnamn, må så vara att namnet Bosman idag är mer känt som en juridisk term än som en fotbollsspelare.
Någon vars påverkan på fotbollshistorien inte är fullt lika känd för allmänheten, eller för den delen lika lukrativ, är William ”Bill” McCracken.
McCracken var under tidigt 1900-tal en irländsk högerback spelandes för Newcastle United.
Hans specialitet? Offsidefällor.

Landslagsförsvararen gjorde under sina tjugo år i klubben offsideställandet till en konstform – när han ständigt terroriserade engelska anfallare med att frekvent ställa dem på fel sida av en försvarslinje.
Hans något udda expertis väckte avsky och ilska hos den brittiska fotbollspubliken, som fick se tempot och flödet i matcherna slitas i stycken av McCrackens cyniska och ruskigt effektiva positionering i försvaret. I en match mot Manchester City gick det så långt att publiken till och med försökte gå in och stoppa den ”mobbning” som irländaren utsatte de stackars Cityanfallarna för.
 
Frustrationen hos motståndarna innebar ju också i längden framgång för honom och hans lag. Mellan 1904 och 1924 hjälpte hans bemästrande av offsideregeln Newcastle till tre engelska ligatitlar och en FA-cuptitel. På så sätt fick han och den upplagan av Newcastle sin plats i den brittiska fotbollens historieböcker.

McCrackens bravader fick dock effekter även på en annan bok – nämligen det engelska fotbollsförbundets heliga graal, regelboken. På den tiden McCracken var aktiv krävdes minst tre motståndarspelare mellan målet och anfallaren för att upphäva en offside, en regel som varit i bruk i det engelska fotbollsförbundet sedan 1866. 1925 och framåt krävs det bara två. Gissa anledningen till att den regelparagrafen skrevs om av det engelska förbundet efter påtryckningar både före och efter det att McCracken ställt skorna på hyllan.
 
Följden av den brittiska regeländringen blev en målfest utan dess like under säsongen 1925-26. Anfallarna och den målsugna publiken frossade likt grizzlybjörnar ikastade i en laxodling, medan målvakterna fick fakturera övertidstimmar för att plocka ut alla bollar de släppte in.
Eller ja, Hull City hade av någon outgrundlig anledning inte släppt in en enda balja på de första fem matcherna på säsongen. Deras målvakt ett helt hav av ledig tid till sitt förfogande. Deras tränare och taktiska rådgivare var trots allt en nyligen pensionerad irländsk högerback med ett förflutet på St. James Park och ett sinne för offsidefällor.
 
Med andra ord finns det många sätt att göra avtryck på fotbollshistorien. Vissa gör det med mål, bländande teknik, poäng och titlar.
Andra gör som Bill McCracken.
Vilket banne mig är minst lika vackert.

/Makoto Asahara

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln